Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jas mig’ nog. Gör dig i ordning att resa till
Lovisa i morgon bittida.
Nu öppnas dörren. En högväxt,
utomordentligt vacker man i hofdräkt stiger ut genom
kajutdör-ren. Det är öfverstekammarjunkaren Gustaf
Mauritz Armfelt. Han ser spanande omkring sig, han
tyckes söka någon. Nu går han hastigt fram till
Nordencreutz och säger nästan häftigt : — Hans
Majestät beviljar Er anhållan, men de kartor Hans
Majestät begärt af kornetten i fråga, tyckes icke
vara möjliga att få.
— Här äro de, herr baron och öfverste, säger
Gustave François, bugar sig djupt och ger
honom en bundt med handlingar. Jag ber
ödmjukast om ursäkt, men jag har först i dag fått min
fullmakt och min uniform, och hade således ingen
möjlighet eller rätt att därförinnan fullgöra mitt
uppdrag.
Armfelt såg på den unga kornetten med
välbehag, hans min ljusnade.
— Hvar bor ni?
— Hos mig på Sveaborg, svarar Nordencreutz.
— Vi träffas i morgon. Vet kornetten att
ni på Esplandian har en förtjusande väninna, som
charmerat hela hofvet med sin dans och sång.
Och han såg skalkaktigt med ett uttryck af
välvilja på Gustave François, som rodnade starkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
