Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det behöfdes nog. Man skulle blifva
marschfär-dig, tack vare officerarenas tröghet och ovilja, först
sent på aftonen, och då vore det bäst att begagna
sig af dagen till sömn. Sedan blef det icke tid
därtill, ty var man en gång på marsch, måste
den fortsättas i ett ända fram. Gustave
François lydde den gamlas råd och lade sig i den
långa soffan i det rum de bebodde på
gästgif-veriet.
Uttröttad af dagens många bestjn* och
rörelser, sof han godt ända till långt in på aftonen.
Han drömde, att han hörde sin mor och Gabrielle
hviskande tala till hvarandra, han tyckte sig se
den senares varma ögon och hennes veka, mjuka
löje. Hon talar varmt öfvertygande om, hvarför
hon icke vill gifta sig med honom; han, liksom
senast, otålig vid dessa hennes ord, vänder sig
häftigt i soffan och vaknar.
— Hjärtans gossen min, hör han en gammal
vänlig röst säga, är du vaken nu? Du sof så godt,
vi ville icke väcka dig.
— Onkel Ulfsparre, du här och Gabrielle?
— Ja, hon är här också. Vi ha suttit här
och vakat öfver din sömn. Du skall ut på
nattlig marsch, och vi ha icke låtit någon störa dig.
Gustave François reste sig hastigt. — Hvar
är hon? Hvad för Er hit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
