Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ett ögonblick, så går jag efter Gabrielle
och viinnen Nordencreutz.
Gustave François bief lämnad ensam i det
tysta rummet. Han satt vid fönstret och såg bort
öfver älfven, som här och där lyste röd i
aftonsolens sken mellan de slokande granarna.
Rummet f}ildes af en mjuk vacker skymning, liksom
hans sinne af en stilla vacker sorg.
Far var död. Det var ett lif fullt af arbete,
umbäranden och mödor han fört. Herren vare
pris, att han dött som han dött .... huru lätt
kunde det icke ha skett i ett anfall af förtviflan eiler
i . . . . Han ville icke döma honom, och han
böjde sig ned öfver bordet och föll åter i sakta
gråt. — Stackars mamma, så ensam, så ensam!
Nu öppnas dörren, in kommer sakta, helt
sakta Gabrielle. Han reser sig, hon kommer lätt,
mjuk, öm och varm emot honom med utbredda
armar, och djupt uppskakade omfamna de
hvarandra utan att kunna säga mera än detta enda
ord: — Död, död! När de så lugnat sig
något, satte de sig i soffan midt för fönstret,
omgjutna af aftonens milda ljus. Där ute larmade
soldaterna, signaler ljödo, hästar gnäggade och
vrenskades — här inne var det tyst och stilla,
och Gustave François bad Gabrielle tala om, huru
hans mor tagit denna ödets grymma skickelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
