Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Oui, oui! Jag hade på morgonen, kladd
i négligé gått ut på verandan för att binda upp
humlerefvorna, dem stormen dagen förut lossat.
Då ser jag plötsligt les ennemis. De rida
tallösa där uppe på bergskammen — och hon pekar
uppåt — deras små lurfviga hästar komma rusande
i galopp ned för berget. Pierre Adrien! ropar jag
åt honom, min man och hjälte — han satt just i
matsalen och drack sin ölost — Pierre Adrien!
ropar jag med ångest, fienden är öfver oss, låtom
oss fly. Han reser sig stolt. — Per Adrian vid
konungens lifgarde flyr ej, han gör sin plikt! —Nu
ber han mig att med vår redbaraste egendom
skyndsamt fly ned till båtarna och ro öfver
älf-ven. En båt skulle under den stora pilen
gömmas för hans räkning, så går han hastigt in i
kabinettet och hämtar sina bössor, pistoler och
alla vapen.
I detsamma komma pigorna skrikande och
öfverljudt klagande: Fienden! fienden kommer, och
utan besinning rusa de genom trädgården ned mot
floden. Grand Dieu! Jag ber, jag besvär dem,
intet hjälper, af skräck flaxa de i väg till stranden
och taga alla båtar. Jag räddar mina charmanta
kostymer till Zaire och la precieuse pendule, och
flyr ned till stranden, klädd i min morgonnégligé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
