Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Macdonald, som står bredvid honom, —
entendez-vous il est mort, mon ami, Blomcreutz. — Döden,
det är natten efter den långa orons dag, som
kallas lifvet, svarar den andre.
Flere ord hann Gustave François icke utbyta,
icke ens hans känslor af sorg väcktes till fullt lif,
ty nu koncentrerades allas uppmärksamhet vid
frågan om det tiotal dragoner, som ännu befann
sig bortom bron, skulle hinna öfver eller ej, innan
den bataljon ryskt infanteri, som dök upp i skogen
bakom åkern, kom fram. Och nu ändtligen, när
den sista dragonen i stormande galopp beträdde
bron kommenderade von Platen Jönköpingarne att
ge fyr. Nu först hade de hunnit byta om
fäng-krutet, men äfven det nya var så vått, att endast
enstaka skott brunno af. Då ropar Leijonhjelm
öfver landsvägen åt Gustave François: — För Guds
skull tänd eld på bron, fienden är ett helt
regemente! — En soldat springer fram med den
brinnande facklan, kastar sig ned på marken, reser
sig åter och springer fram ett par famnar, men
faller genomborrad af ryssarnas kulor, och hans
fackla förbrinner rökande och sprakande långsamt
i hans domnade hand.
Nu vill Gustave François gå med den andra
facklan, men Macdonald säger åt honom: — Vackra,
unga herre, spara Ert lif, låt mig försöka, jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
