Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes språk; soldaterna äro finskatalande; hon får
intet svar.
— Ack, säger hon suckande, världen är en
teater, lifvet ett skådespel, där människan, aktör
och spektatör, alltid drager sig bort före finalen.
Nu hade de sista soldaterna passerat förbi,
kusken manar åter på de uttröttade hästarna.
Det bär af nedför kullen genom byn, öfver bron,
nu är man i Ryssland och inne i tältstaden. Så
vända de upp mot norr. Ännu ett par minuters
väg, och under hällregn och protester af två vildt
skällande, raggiga vindthundar åka de in på en
ödslig gård.
Uttröttade af den långa resan stiga de in i
byggnaden, ingen finnes i förstugan. De stiga in
i salen; där se de vid det sparsamma ljuset från
några talgljus och tranlampor, soldater liggande i
halm på golfvet. De höra suckar, rosslingar,
höra lågmälda samtal och de febersjukas
osam-manhängande tal. En fruktansvärdt förpestad
luft slår emot dem. Förskräckta draga de sig
tillbaka. En sjukvårdssoldat springer fram till
dem, och nu få de veta, att officerarne ligga i ett
annat hus. De gå åter ut.
Där skymtar ljus i fönstret till en annan, en
mindre byggnad i närheten. I nästa ögonblick
ser man i dörren gamla Nordencreuz, belyst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
