Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härskade hon sig, föll på knä för dessa reliker
och kysste dem under brinnande böner och
korstecken. Nu vinkar Nordencreutz henne till sig
och lägger varnande fingret på munnen. Hon
går in i rummet, dörren stänges efter henne, och
Gabrielle blir ensam.
Fastän full af oro och sorg, förstår hon att
hon måste behärska sig. Hon börjar att ordna
detta rum, som nu skall blifva deras hem för de
närmaste veckorna. Där var då icke mycket att
ordna. Rummet var nästan tomt. Ehuru det var
i Ryssland, hade familjen Gudseus, som ägde
lägenheten, flytt till Lovisa, tagande allt sitt
af värde med sig, detta snart sagdt af gammal
vana. Under fyratiofem år, sedan den sista
freden, hade man dock icke kunnat vänja sig vid
att anse denna flod, Kymmene, på hvars bägge
stränder folk af samma ras och tro bodde och lefde,
vara en gränsflod mellan tvänne riken, desto hellre
som folket till språk, seder, lagar och delvis
förvaltning, allt ännu hörde det öfriga Finland till.
Gabrielle lät skjutskarlen bära in deras
saker, ordnade och ställde så godt hon kunde. När
hon gick till bordet Aid fönstret, såg hon vid det
sparsamma ljuset från lyktan ett blänkande
föremål. Hon såg på det närmare, och till sin
gränslösa förvåning fann hon, att det var hennes eget
porträtt af Domenico Bossi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
