Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är afskedets timme inne. Nordencreutz
och kirurgen Edgren måste resa. Skjutskarlen
kan icke vänta längre. Han skaffar damerna
bäddar och ryor, skaffar dem kvinnlig hjälp, lofvar
att utverka befallning, att Edgren med särskild
omsorg skulle vårda sig om den unga officeren,
och att han, så snart det blir möjligt, ville sörja
för att den sjuke föres till hans eget hem i Lovisa.
Så befaller han dem alla i Herrens hand och
reser bort till konungens läger.
De två kvinnorna äro hänvisade till att i
fiendeland, i krigstid, på ort där strid hvarje dag kan
väntas, ensamma stanna kvar hos den de åtagit
sig att vårda.
När Nordencreutz rest, kommer fältskären
Edgren in till dem sägande, att den sjuke nu var
vaken och åter går fru Antoinette Cordelie i rummet.
De hade fört honom hit till detta fula,
ödsliga, sollösa rum. Hit hade Saloman, konungens
lifkirurg kommit, sett på honom, ruskat på
huf-vudet, hviskat till fältskären Edgren, åter känt
honom på pulsen, trefvat på hans lemmar. Så
hade de gått och åter kommit med tvänne
herku-liska, starka soldater, den ena höll Gustave
François som i ett skrufstäd, den andra grep om hans
sårade arm, och oaktadt hans protester och skrik
hade Edgren skurit ett snitt nedanför blessyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
