Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under tiden ett skånskt bröllopståg ordnat sig till sin
kyrk-färd. I teten åka musikanterna, så kommer brudgummen och
bruden, båda till häst och företrädda af ungersvenner till häst,
och sedan det öfriga bröllopsföljet. Det glada tåget väcker
minnen från en tid, då gamla seder ännu höllos i helgd och
ära, då det låg gammaldags poesi och stämning öfver folkets
lif och kulturens välsignelse icke trädt öfver bondens tröskel i
glacéhandskar och cylinderhatt.
Snabbt ila timmarne på Skansen under dylika nöjen och
förströelser, mellan hvilka man promenerar på de härliga
skogs-vägarne eller beser de många märkvärdigheterna. Att Skansen
är populär bland alla samhällsklasser, ser man genast vid en
flyktig blick på de vimlande skarorna. Vi upptäcka
societets-stjärnan bredvid den enkelt klädda sömmerskan, som veckan i
ända trälar för sitt torftiga bröd, den nådiga högborna
gref-vinnan tränges med den solbrända dalkullan, som i
hvardagslag sköljer flaskor i ett bryggeri, hofmannen med gesällen,
snobben med dagakarlen — här råder en okonstlad
demokratisk jämnlikhet, just så som det bör vara på en sådan plats
som denna, där otaliga minnen från förgångna släkten tala till
nuets barn om, att hvad vår lott än blifvit här i lifvet, hvilken
samhällsställning, vi än intaga, äro vi alla söner och döttrar
af ett gemensamt, älskadt fosterland. Att väcka och
vidmakthålla denna känsla af samhörighet och fosterlandskärlek har
varit den mans tanke, som med rastlöst nit skapat denna i
sitt slag ensamstående nationella anläggning, och att hans
landsmän mött honom i denna tanke, är en glädjande
verklighet.
Håsjöstapelns klockor ha ringt in aftonen, och
skymningen breder djupa skuggor mellan skogens snår, från hvilka
vallurens ömsom glädtiga, ömsom vemodsfulla låtar strömma
ut öfver näjden. Ljus tändas i stugorna, å Bredablicks tinnar
fladdra de röda blossen i den stilla kvällen, vinden bär till
oss ett svagt ljud af sång och strängaspel, och från
utställ-ningsstaden därnere vid våra fötter tränger ett doft sorl och
ett bländande ljussken, där vi stå på bergskrönet med blicken
sväfvande ut öfver de otaliga blinkande ljusen, de stilla vat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
