- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
51

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Lagjudendomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men åter ingrep nationalistpartiet i Babel. Från
församlingen därstädes reste de strängt rättrogna Esra och
Nehemia till Jerusalem och lyckades där 445 f. K. efter
åtskilligt motstånd genomdriva pentateukens antagande.
Därigenom skapades — visserligen blott för Palestinas
israeliter — den präststat, om vilken Hesekiel drömt. I
motsats mot det forna judariket drev denna icke någon
politik, utan i enlighet med profeternas förkunnelse bidade
man i stället Jahves hjälp, ty hans “dag“ måste dock
komma, då hednafolken skulle krossas. Denna
försvarsnihilism hade likväl det goda med sig, att befolkningen
avhöll sig från alla gagnlösa uppror, och detta gjorde, att
storkonungen snart ansåg en persisk ståthållare överflödig;
i stället blev verkligen översteprästen den styrande. Ämbetet
var ärftligt, och innehavaren fungerade på livstid. Detta
prästkonungadöme var ju ock ganska naturligt, ty alla
intressen rörde sig blott kring tempeltjänsten, och av denna
upptogs även den icke prästerliga befolkningen så starkt —
särskilt genom plikten att sörja för det heliga områdets
renhet att Judas alla invånare i viss mån kunde betraktas
såsom präster i förhållande till de utanför Palestina boende
judarna, som däremot så gott som alls icke berördes av det
tvång, som tempeltjänsten medförde.

Likheten mellan denna stat och påvestaten är slående.
Den visar sig redan däri, att kyrkan, liksom under
medeltiden, hade ett språk, folket ett annat. Den gamla hebräiskan
hade nämligen genom inflyttning av syrer och andra
närgränsande folk utdött, och redan på Nehemias tid talade
folket aramäiska, under det att de heliga skrifterna voro
på hebräiska, på vilket språk även gudstjänsten förrättades.
Medeltidens kyrka hade vidare sin peterspenning, som från
hela kristenheten skickades till Rom. På alldeles samma
sätt hade efter 445 de utom Palestina boende judarne att
betala en tempelskatt, som av särskilda uppbördsmän fördes
till Jerusalem. Och även medeltidens pilgrimsfärder till
Rom hade sin judiska motsvarighet. Varje rättrogen jude
var nämligen skyldig att, åtminstone en gång i sitt liv,
vallfärda till Jerusalem, och de sånger, som därvid på
vallfärden sjöngos, höra till de skönaste i Psaltaren, där några
bland dem upptagits.

För organisationen av medeltidens kyrka blev Hesekiel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free