- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
86

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Elegi och lyrik - Lyrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hembygd, och ofta följde honom skalden dit för att inöva
kören. Men diktens huvudinnehåll utgjordes fortfarande
av en eller flera myter, ty ehuru även segraren skulle
prisas, tillät den medborgerliga avunden icke, att detta
skedde för utförligt, och segraren var dock framför allt
statsborgare. Segern hade därför vunnits icke så mycket
av honom som av hans stad, och det var framför allt
denna, som skulle prisas, särskilt dess mytiska förhistoria,
ty för rent historisk diktning och konst hade greken alltid
en viss motvilja. Något direkt samband mellan den i dikten
behandlade myten och själva segern behövde för övrigt
icke finnas, ty en vacker dikt betraktades av greken snarast
såsom en offergåva, vilken han bjöd guden, liksom han kunde
skänka honom en vacker statyett.

Av denna art äro de fyra böcker epinikia, som vi hava
i behåll av Pindaros’ ytterst rika diktning. Liksom Hesiodos
var hans landsman Pindaros — vars verksamhet infaller
egentligen efter denna period, under 400-talets förra del —
en from, konservativ man, och detta passade ock för den
diktart, inom vilken han blev den främste, och på vilken
de konservativa dorerna tryckt sitt nationallynnes stämpel.
Några för tiden nya tankar komma därför ej fram i hans
oden, men han var onekligen en skald, som ägde förmåga
att giva det mest konstfulla uttrycket åt den helleniska
religiositeten.

För icke så länge sedan gjorde man i en egyptisk papyrus
upptäckten av en ny körlyriker, Bakkhylides, som man
visserligen förut kände till namnet och genom några
fragment, men av vilken nu återfanns icke mindre än nitton
dikter, av vilka sex alldeles eller i det närmaste fullständiga.
Tretton voro epinikier, de övriga snarast dityramber, men
en var en s. k. paian, och detta var onekligen intressant,
ty av dylika körer hade man förut icke någon i behåll;
sedermera har en samling dylika paianer av Pindaros
återfunnits. Paianen var en högtidlig processionsdans, som
äldst utfördes blott till Apollons, men sedan ock till andra
gudars ära. Bakkhylides’ paian är ägnad Apollon, men
karaktäristiskt för hellenernas nyss omtalade uppfattning av
en dylik “offergåva“ handlar den icke om Apollon, utan i
stället om Theseus’ tävlan med Minos, och först i slutet av
paianen vänder sig denna till guden: “Och du, Apollon, måtte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free