Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Psaltaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Psaltaren var för övrigt ej den enda samlingen i sitt slag.
Det finnes ock en annan, som till skillnad från den äldre
kallades Salomos psalmer och som härrör från den sista
mackabäiska tiden — tiden för Jerusalems erövring år 63 f.
K. Den är ännu mera utpräglat fariseisk; några liturgiska
psalmer förekomma här icke, utan blott vishetsdikter och
partidikter med rasande utfall mot de “gudlöse“, och detta
hat är så starkt, att det skapar en himmel och ett helvete.
Såsom redan ett par gånger påpekats, kände det rent
israelitiska föreställningssättet ingen annan odödlighet än en
skuggtillvaro i Hades-Scheol. Men under den hellenistiska tiden
börja under intryck från persisk och grekisk kultur tankar
på en odödlighet av annan art att skymta fram, och dessa
tankar upptogos särskilt av fariséerna, under det att
sadducéerna förblevo stående på den gamla ståndpunkten. Men
den hos fariséerna allt starkare framträdande odödlighetstron
växte, såsom Salomos psalmer visa, till en väsentlig del upp
ur deras partihat. Själva skulle de efter döden belönas för
sin rättrogenhet, under det att sadducéerna skulle störtas
ned i “helvete, mörker och fördärv“. Icke ens efter döden
var således en försoning möjlig mellan de båda fraktioner,
som söndersleto Israel.
Det är mot denna bakgrund, som kristendomen framträder,
och i viss mån var det denna partimotsättning, som
betingade dess egendomliga utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
