- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
261

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN ICKE KRISTNA LITTERATUREN



Den äldre kejsartiden ända fram till de stora
soldatupproren på 200-talet var en tid av stark materiell blomstring,
måhända den i yttre avseende lyckligaste i mänsklighetens
historia. Med undantag för några kriminaldårar, som blott
regerade få år, voro Roms cæsarer överlägsna härskare, och
det sedliga förfall, om vilket förut så mycket ordats,
inskränkte sig, så vitt det fanns, till staden Rom samt var
för övrigt där knappt värre än i andra storstäder. Men
icke dess mindre och trots den lysande ytan var verkligen
kejsartiden en förfallets tidsålder, under vilken den antika
kulturen steg för steg gick sin undergång till mötes. Ty
denna så sällsport rika kultur var faktiskt död, redan innan
goternas och longobardernas horder bröto in i Italien.

Den djupaste orsaken härtill torde hava varit folkstockens
förändring: den grekisk-romerska civilisationen hade förlorat
sin livskraft, därför att den ej längre uppbars av greker
och romare, utan av helleniserade eller romaniserade barbarer.
Den rent grekiska befolkningen i det forna Hellas hade
genom emigration och krigets härjningar redan vid
kejsartidens början nästan utdött, och stora, fordom tätt befolkade
distrikt lågo såsom till hälften ödemarker. Men även den
gamla befolkningen i Italien hade starkt decimerats dels
genom revolutionstidens blodsorgier, dels och framför allt
genom en minskad äktenskapsfrekvens och det
tvåbarnssystem, som tillämpades i alla någorlunda burgna familjer.
Men i Italien fylldes tomrummet genom slavimporten. Då
dessa slavar så småningom blevo fria, kommo de att utgöra
den dominerande majoriteten inom den italiska folkstocken.
Men detta betydde dels en förskjutning av de gamla
samhällsklasserna, dels den latinska rasens ersättande med nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free