Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av annat slag: reseromaner, historiska romaner,
äventyrsromaner, utopier, heroiska, filosofiskt-religiösa och picareska
romaner, och dessa böra tydligen tagas i ett sammanhang.
Ej häller får man inskränka sig blott till det rent grekiska
litteraturområdet. Genom Alexanders erövringar hade
hellenismen utbrett sig över hela den främre delen av
österlandet, och där hava vi redan påträffat rester av en
tydligen mycket rik aramäisk-israelitisk novell-litteratur. Att
orienten med dess fantasirikedom och lust att lyssna till
sagor skulle hava varit utan inverkan på den grekiska
romanens utbildning, är dess mindre sannolikt, som de
bevarade grekiska romanerna förskriva sig just från denna
helleniserade orient. Frågan är nu således något mera
komplicerad än på Rohdes tid, men utan tvivel har han angivit
den riktiga vägen för dess lösning, och vi skola därför i
huvudsaklig anslutning till hans undersökningar sysselsätta
oss med de element, som ingingo i den grekiska romanen.
Småberättelser eller anekdoter av en erotisk karaktär voro
naturligtvis uråldriga hos hellenerna, men inom litteraturen
uppträda de tämligen sent. De äldsta förekomma hos
körskalden Stesikhoros, som bland annat berättar sagan om
herden Daphnis, vilken bryter sitt trohetslöfte till en nymf
och till straff bländas. Men det var först inom den
alexandrinska elegien, som dessa erotiska småberättelser fingo
någon större betydelse, och först då framträda de inom den
egentliga litteraturen, ehuru de naturligtvis både förut och
efteråt existerat såsom muntliga berättelser. Såsom redan
påpekats, gjordes under denna tid rent av samlingar av
dylika historier såsom Parthenios’ ännu bevarade Erotica
Pathemata, och dylika ligga till stor del också bakom Ovidius’
metamorphoser. Vi kunna taga några exempel för att
förtydliga deras karaktär. En rik, men icke vidare högättad
yngling älskar konungadottern Arsinoe och mutar amman, för
att hon för Arsinoe skall yppa hans kärlek, men den
högfärdiga prinsessan straffar amman, och ynglingen tar i
förtvivlan sitt liv. Då Arsinoe hånskrattar åt likföljet, som
drager förbi hennes fönster, förvandlar Aphrodite henne till
en sten. I olika varianter upptogs anekdoten av
Hermesianax, Theokritos och Ovidius. En annan mycket populär
historia anknöt sig till Seleukhos’ son Antiokhos. Av kärlek
till styvmodern föll ynglingen i en tvinsot, och Seleukhos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
