Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Thessalien kommer han till en gästvän, vars hustru i
själva verket är en häxa. Tjänstflickan i huset, med vilken
han inlett en kärlekshandel, visar honom då, huru
matmodern förvandlar sig till en fågel. Men då Lukios vill
göra efter samma konststycke, tar flickan fel på flaska med
trollelixiret, och Lukios blir till sin förskräckelse förbytt till
åsna. Flickan tröstar honom emellertid med, att blott han
förtär några friska rosor, så skall förvandlingen upphävas.
Olyckligtvis blir han emellertid hindrad härifrån. På natten
bryta rövare in i huset och lasta de stulna dyrbarheterna
på den stackars åsnan, som nu måste följa dem till deras
tillhåll i bergen. Efter åtskilliga äventyr blir han
emellertid befriad och kommer ut på landet, där han dock sliter
mycket ont. Så blir han köpt av en tiggarpräst och får
med dennes ytterst utsvävande följe draga omkring i
bygderna och bära på patraskets gudabild. Sedan hans ägare
blivit fängslad för stöld, säljes han på nytt, kommer först
till en bagare, sedan till en trädgårdsmästare och slutligen
till en slav. Men då man där upptäcker, att han kan äta
och dricka såsom en människa, t. o. m. älska såsom en
människa, blir han betraktad såsom ett underverk och
slutligen — i en högst obscen situation — förevisad i staden
Thessalonicas amphitheater. Men så får han där syn på en
man, som bär på en korg med friska rosor, travar dit, nafsar
till sig ett par rosor, äter dem och blir åter människa.
Bakom, denna förvandlingshistoria ligger utan tvivel en
muntlig berättelse, och denna har författaren antagligen föga
förändrat. Framställningen är alls ej retorisk, några
deklamationer och sirliga utredningar såsom i den erotiska
romanen förekomma här lika litet som hos Petronius. Men
å den andra sidan har författaren knappt kunnat utnyttja
det picareska materialet. Skildringen av de olika sällskap
och personligheter, med vilka hjälten under sin förvandling
råkar i beröring, är ännu blott skisserad, under det att
sedeskildringarna för Petronius varit huvudsaken och
äventyren blott medel att få fram dessa. Här däremot lägges
huvudvikten fortfarande på själva äventyret — alldeles som
vi kunna förmoda, att förhållandet varit i författarens källa,
den muntliga folkberättelsen.
Samma folkberättelse, — troligen icke den skiss, som går
under Lukianos’ namn — lade också Apulejus till grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
