Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Kejsartidens vetenskapliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— den egentliga blomstringstiden inträffade ju dock först
med Nerva och dennes efterföljare — och han begränsade
sin uppmärksamhet väl mycket till staden Rom, men hans
svartmålning stöder sig dock på verkliga fakta och gör
därför ett intryck av dyster sanning, under det att en
Juvenalis’ satirer blott verka såsom retoriska deklamationer. Och
han hade en sällsport skarp blick för de handlande
personernas psykologi. Sådana porträtt, som t. ex. det han ger
av Petronius, höra till det bästa inom hela den romerska
litteraturen.
För eftervärlden har Tacitus blivit kanske ännu mera
bekant genom sitt arbete Germania, den första mera ingående
skildring, vi hava av germanerna — i förbigående det första,
där svenskarnes namn förekommer. Så vitt man kan döma
är det sällsport pålitligt och har i varje fall haft en
enastående betydelse för vår kännedom om den germanska
forntiden. Men en svag likhet har det dock med den
hellenistiska tidens utopier. Ty germanernas enkla seder,
äktenskapliga trohet o. d. skildras här i en medveten motsats
till kejsartidens lyx och sedefördärv, och med all
sannolikhet var det just framhållandet av denna motsats, som var
arbetets egentliga syfte. Dessa partier av boken äro därför
måhända ej lika pålitliga som de rent etnografiska. Men
just genom skönmålningen fick arbetet en mycket stor
betydelse för den tyska humanismen, som tack vare Tacitus
genast från början fick en nationell skiftning, som sedan i
viss mån återverkade också på vårt 1600-tal.
Tacitus betecknar romarnes största insats i den antika
historieskrivningen. Men i den antika kulturen över huvud
gjorde de en ännu större — den, genom vilken antiken
kanske kraftigast kom att fortleva genom medeltiden: den
romerska rätten.
Den äldsta romerska rätten var en blott för de enkla
bondbyarna på Tiberkullarna avsedd primitiv sedvanerätt,
och mycket högre stodo ej de första kodifierade lagarna.
Men i och med det att Rom utvecklade sig till ett
världsvälde, inträdde mera komplicerade förhållanden, för vilka de
primitiva lagarna ej längre passade. De nya rättsfallen
framkallade nya rättsregler, som dock i principen måste
ansluta sig till de gamla. Till den väsentliga delen
formulerades de av de juris consulti eller lagfarne män, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
