Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Gnosticismen och kanon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse på 100-talet våldsamt kring sig i de unga kristna
församlingarna. Lärorna tyckas ha varit tämligen skiftande,
men huvudpunkterna, som senare vidare utvecklades av
neoplatonikerna, voro en antagligen från Persien stammande
dualism mellan Gud och materien, som skapats icke av Gud,
utan av Demiurgen, vidare en utvecklad emanationslära och
slutligen en frälsningslära, som i sin kristna form innehöll,
att den högsta emanationen eller logos iklätt sig en
skenkropp och därigenom övervunnit materiens välde. Såsom vi
nyss sågo, hava vi redan i Johannes-evangeliet en reflex av
denna rörelse.
För den unga kristendomen fick gnosticismen en avgörande
betydelse. Till en början märkte man måhända icke faran,
och gnosticismen vann ett icke obetydligt insteg i
församlingen. Men snart reagerade man mot denna synkretism,
som skulle hava blivit kristendomens död. Man tvingades
härigenom att fastslå, vad som verkligen var kristendomens
lära, och att bestämma, vilka skrifter härför skulle anses
vara normgivande d. v. s. skapa en kanon, varvid
naturligtvis judarnes kanon var förebilden. Den äldsta kristna
församlingen betraktade sig ju blott såsom en judisk sekt
och erkände därför det Gamla Testamentets böcker såsom
kanoniska, men endast dem. De speciellt kristna skrifterna
förelågo däremot icke i någon ordnad, bestämd sanding. Nu
gällde det därför att samla de skriftliga dokumenten från
urkristendomens dagar, de apostoliska breven och
evangelierna, sovra detta material och vid sidan av det Gamla
Testamentet skapa en nytestamentlig kanon. De närmare
detaljerna i detta arbete känner man väl ej, men redan i
slutet av 100-talet var — som det synes på grund av vissa
mystiska spekulationer — evangeliernas antal bestämt till
fyra, likaså hade man en samling av kanoniska Paulusbrev,
och av apostlahistorierna torde även då Apostlagärningarna
hava haft kanoniskt anseende. Om åtskilliga skrifter —
Hebräerbrevet, Uppenbarelseboken, Johannes’, Petrus’, Jakobs’
och Judas’ brev — hyste man dock tvekan, och andra
sedan icke erkända skrifter — såsom Clemensbrevet, Hermas’
Herde, Didakhe — m. fl. — tillmättes åtminstone vissa tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
