Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Striden mellan hedendom och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neoplatonikern Porphyrios’ arbete i femton böcker, som också
delade den celsiska stridsskriftens öde: att brännas. Då
emellertid ej mindre än fyra vederläggningar utgåvos, känner
man det ganska gott. Detta arbete, säger Harnack, är
måhända den innehållsrikaste och grundligaste skrift, som
någonsin riktats mot kristendomen: “På den punkt, dit
Porphyrios förlägger striden mellan religionsfilosofi och
kristendom, står den än i dag; än i dag är han icke
vederlagd och kan överhuvud blott vederläggas, om man ger
honom rätt samt i följd därav återför kristendomen till dess
kärna“. Hans arbete vilar på grundliga bibelstudier och
är även fyllt av religiös känsla, han vill icke övertala, utan
vederlägga, och han förblandar icke evangeliernas Kristus
med den historiske, som han vördar. I stället visar han
upp, att de drag, som i evangelierna tillägges denne,
omöjligen kunna vara äkta och att de förfalska Kristusbilden.
Särskilt vänder han sig mot Paulus, vars dialektik stämplas
såsom sofistisk och barbarisk.
Porphyrios’ arbete är, fortsätter Harnack, hellenismens
testamente med avseende på kristendomen — ty kejsar
Julianus’ bevarade stridsskrift är ganska obetydlig — och
det är egendomligt att se, huru nära båda i själva verket
stodo varandra. Det är egentligen blott tre huvudpunkter
i kristendomen, mot vilka Porphyrios opponerar sig, läran
om världens skapelse och undergång, Kristi människoblivande
och uppståndelseläran. I övriga punkter är han ense med
den kristna religionsfilosofien.
Då Porphyrios skrev sitt arbete, fanns verkligen en kristen
religionsfilosofi, och kristendomen på hans och Celsus’ tid
var därför ganska olika. Angreppen från hedniska filosofer
och striden mot kristna kättare hade nämligen tvingat också
den nya lärans ledande män till vetenskapliga studier, och
därvid var det naturligt, att de anlitade de vapen, som
funnos i motståndarnes arsenal. Denna kristna apologetik
börjar redan på 100-talet, särskilt med Justinus, som 165
led martyrdöden i Rom och som före sin omvändelse varit
hednisk filosof. De kristna apologierna gå dock icke
synnerligen på djupet, utan äro blott en direkt fortsättning av
den judiska polemiken mot hedningarna. Argumenten äro
desamma, de rikta sig mot polyteismen, mot dyrkan av
bilder o. s. v., således mot en ståndpunkt, som den religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
