Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Kyrkans latinska litteratur 600—1050 - Djursagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således för, att den saga, som här behandlats, först utbildats
i orienten eller Byzans och därifrån — kanske med någon
pilgrim — förts till västerlandet. Men idéen att lägga
denna saga till grund för ett epos i klassisk stil, var nog
den unga munkens egen, även om den kan förklaras av
den tidens undervisningsmetod. Såsom vi redan vid flera
tillfällen sett, gällde det i skolan egentligen blott att skriva
om en berättelse på vers — sak samma vad berättelsen
innehöll. Man kunde taga en historisk händelse, en
helgonlegend, en folksaga, en hjältedikt etc. Munken, som valde
en djursaga, var därför troligen ej alls medveten om, att
han i själva verket infört en litterär nyhet, och för honom
kom det blott an på själva versifikationen — det hela var
ju endast en övning i prosodi.
I varje fall fick han en oerhörd mängd efterföljare och
bland dem till sist ingen mindre än Goethe. Till en början
var denna djurdiktning uteslutande latinsk och tyckes
särskilt hava odlats i gränslandet mellan Tyskland och
Frankrike. Från 1000-talet hava vi visserligen blott några mindre
dikter, men under blomstringsperioden, på 1100-talet, togs
uppslaget upp med förnyad styrka. Det klassiska verket
inom hela genren, Ysengrimus, skrevs då, kort före 1150,
av en flandrisk skald, som troligen hette Nivardus. Sedan
följde andra latinska dikter efter. Men vid mitten av
århundradet övergick denna diktning också till folkspråken,
först till franska. De första franska bearbetningarna av det
omtyckta ämnet äro dock förlorade och blott kända genom
en tysk översättning, Isengrines Not (omkring 1180) av
Heinrich der Glîchesâre. Något senare utvecklades
djursagorna i Frankrike till kolossalromaner i olika “brancher“,
till vilka vi sedan skola återkomma. En bland dem
bearbetades på nederländska omkring 1250 av Willem: Van
den vos Reinaerde — en ovanligt måttfull och konstnärligt
avrundad dikt med en verkligt episk ton, fri både från
skarpare satiriska utfall och från didaktiska reflexioner. I
viss mån förstördes denna dikt genom en tilldiktning
omkring 1375, som blott i en ny variant upprepade den gamla
historien om vargens och rävens fiendskap. Denna version
av sagan blev emellertid först tryckt, 1487 i Amsterdam
av Heindrik von Alkmaer, samt försågs då med prosaiska,
moraliserande utläggningar. Härav utkom en plattysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
