Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens första period
- Kulturens nyvaknande
- Den germanska folkdiktningen
- Hjältesagans uppkomst och spridning
- Hjältesagans karaktär och form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hava vi i den isländska dikten Ynglingatal, och allra rikast
tyckes den danska traditionen hava varit, ehuru vi nu blott
känna den genom Saxos sagokrönika. Även de
longobardiska fornkvädena äro förlorade, ehuru vi genom Paulus
Diaconus’ referat veta, att denna diktning — om Alboin
m. fl. — varit ganska rik.
HJÄLTESAGANS KARAKTÄR OCH FORM
Denna litteratur var tydligen i hög grad aristokratisk,
en diktning för hövdingarne och deras hird. I denna
befunno sig alltid en eller flera skalder, vilka med sina sagor
och kväden underhöllo bordsällskapet, och ej sällan vandrade
dessa skalder från hov till hov, där de allt efter sin konst
fingo ett mer eller mindre gästfritt mottagande. Men denna
diktning sammanfaller i det stora hela med den hedniska
tiden, ehuru den särskilt hos de knappt mer än namnkristna
frankerna fortlevde längre. Det egentliga förfallet började,
efter vad det synes, först på 800-talet genom den kristligt
episka diktning, som då kom på modet och vars syfte just
var att slå dessa hedniska skalder på deras egen mark.
Längst, ända in på 1100- och 1200-talen, bevarades denna
diktning i norden, som senast vanns för kristendomen. Men
sedan således hjältesagan drivits bort från hoven, fann den
en tillflykt hos bönderna. Så talar en tysk annalist i slutet
av 900-talet om Didrik av Bern, “om vilken bönderna förr
— väl i hans ungdom — sjöngo“. Men mot 1000-talets
slut, då hedendomen i Tyskland ju ej längre var någon
farlig fiende, tyckes prästernas motvilja mot dessa sagor
hava givit sig, och i ett brev från 1061, förebrås
ärkebiskopen av Mainz, att han ej intresserade sig för Augustinus
och Gregorius, utan blott för Attila, Amalung (den gotiska
hjältesagans stamheros) och dylika avskyvärda gestalter. Efter
ännu ett århundrade bryter slutligen denna dolda och av
de lärda ringaktade folkdiktning fram inom litteraturen,
och i Nibelungenlied får den tyska medeltiden sitt stora
nationalepos.
Men i vilken form förelåg denna germanska hjältesaga?
Svaret synes lätt att giva, och man pekar naturligtvis på
Beowulf, Hildebrandslied, eddadikterna o. s. v. samt svarar:
utan allt tvivel förelågo dessa sagor i form av dikter. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0087.html
