Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - Den tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allbekanta förräderi emot sina bröder — en notis, som
förutsätter en mycket kort dikt av ungefär samma omfång som
Hildebrandslied och eddasångerna.
Bakom de stora, utförliga eper, som möta oss på
1100-talet och 1200-talet, ligga således dessa korta dikter, som
blott behandlat enstaka episoder ur hjältesagan. En antydan
om, huru övergången skett, hava vi i den andra tyska dikt,
som bygger på en germansk hjältesaga, nämligen Ekkeharts
omkring 930 skrivna Waltarius. Uppgiften för författaren
var att visa sin förmåga att skriva latinsk vers och
tillägna sig Vergilius’ episka stil. Här, hos Vergilius, hade
han ett utförligt epos med episoder, utvikningar och
beskrivningar, och det var denna framställning han sökte
efterlikna. Innehållet lånade han från en bekant germansk
hjältesaga, och en dylik blev nu tack vare denna förebild
behandlad icke såsom en episod, utan såsom ett stort
sammanhängande epos. Utan tvivel är det dylika försök, som
hava föregått blomstringstidens germanska epik, och det
var tack vare dessa mönster, som den korta episoddikten
svällde ut till ett epos. Nordborna, som ej kände dessa
klassiska förebilder, förblevo däremot stående kvar på den
ursprungliga ståndpunkten.
Den tyska litteratur, som för övrigt bevarats från dessa
århundraden, har ett annat innehåll och utgöres — såsom
vi redan sett — av latinska dikter samt tyska
evangelieharmonier och legender. Men därjämte fanns en annan
diktning, som likväl till större delen gått förlorad. De
gamla hedniska skalderna hade samtidigt med den forna
kulturens undergång råkat på förfall och så småningom
övergått till “lekare“ — för att begagna den nordiska termen,
— gycklare eller rhapsoder för det lägre folket. Delvis
bibehöllo de sin gamla repertoar, men skaffade sig ock
en ny — först och främst en historisk. De blevo tidens
vandrande tidningar, som besjöngo de sista årens märkligare
händelser. Nästan alla dessa historiska dikter äro förlorade
och blott kända genom latinska notiser så när som på en,
Ludwigslied, som skrevs av en präst och behandlar konung
Ludwigs seger över normanderna 881; den diktades alldeles
omedelbart efter själva händelsen. Andra voro skämtdikter,
ofta av ett skabröst innehåll, av vilka några finnas kvar i
latinsk omskrivning. Litteraturhistoriskt äro de av ett ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
