Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristendomens glödande, kritiklösa tro finnes väl kvar såsom
en av denna tids mäktigaste faktorer, men den motverkas
nu av en forskningstörst, som är vida starkare än under
den romerska kejsartiden och som över sig har något av
barbarens naiva nyhetsbegär. Det är detta, som skapar de
moderna universiteten och den visserligen sedan så smädade
skolastiken, vilken likväl, då den först framträdde, snarast
var ett slags djärv upplysningsfilosofi.
Utan tvivel har också den starka påvemakt, som Gregorius
VII grundläde, betytt mycket för det andliga uppsvinget
vid denna tid. Ty i den nu fast organiserade kyrkan erhöll
västerlandet en enhet, som var starkare än vi nu vanligtvis
föreställa oss. I andligt avseende var hela Europa en enda
stat med ett gemensamt kyrkligt skatteväsen, med en i viss
mån gemensam ämbetsmannakår, prästerna, som handlade
en mängd frågor, som nu falla under världslig rätt, med
en gemensam lag, den kanoniska rätten, med ett i stort
sett gemensamt undervisningsväsen, med i en mängd fall
gemensamma intressen och med ett gemensamt kulturspråk,
latinet. Mot denna Civitas Dei trädde under denna tid
imperium romanums gengångare, den återupplivade
kejsarmyndigheten, och kampen mellan båda röjer dock de
starka enhetstendenserna i världsligt och andligt avseende
hos denna tid. För idéutbytet mellan de olika folken
betydde denna kyrkliga enhetsstat ofantligt mycket, och
tack vare denna kan man också tala om en enhetlig
västerländsk kultur.
Slutligen börja under denna tid de första nationaliteterna
att framträda — de nationaliteter, som sedan, då de vuxit
till i styrka, skulle spränga den enhetliga europeiska stat,
som under denna tid börjat konsolidera sig. De germanska
barbarerna hade icke ägt någon statskänsla, knappt ens en
stamkänsla; var och en var en man för sig, som kämpade
sina egna strider. De olika stammarna hade knappt någon
fast boplats, flyttade från land till land, utan att hava
hunnit att andligen växa fast vid en hembygd. De riken,
som de till sist bildade, omfattade folk av skilda
nationaliteter med olika språk och olika kultur. Statskänsla fingo
de först genom beröringen med kyrkan och med de romerska
samfundsorganisationerna. Under de mörka århundradena
smälte de olika stammarna hop till nya folk, och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
