Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även i andra fableauer är det studenten, som ständigt är
den lycklige älskaren. I en dikt tvista två damer om sina
beundrares företräden. Den ena svärmar för en riddare,
den andra för en ung klerk, och de besluta att taga
fåglarna till skiljedomare. Näktergalen ger då priset åt klerken,
men för riddaren uttalar sig — papegojan.
Poeten, som en gång börjat sina studier med tanken på
att i framtiden bliva präst, men i stället spårat ur, var helt
naturligt ingen vän av dem, som lyckats få en plats i
kyrkans tjänst, och andans män äro därför framför allt hans
strykgossar. Kanske gav han blott svar på tal, ty kyrkan
var heller icke mild mot dessa förlorade söner. Så förbjödos
de kristna att lyssna till deras skamliga fableauer; en klerk,
som vagerade, skulle tre gånger varnas och efter tredje
varningen få huvudet rakat, d. v. s. mista tonsuren och
klerkens privilegier. Ej heller kunde andra joglearer få
kyrklig absolution än sådana, som blott föredrogo chansons
de geste. Men de utstötte förstodo att bita igen. Så
berättar en fableau en historia om en präst, som varit nog
oförsiktig att begrava en åsna i vigd jord och som på grund
därav kallats till sin biskop att stånda ansvar. Men han
fann sig. Det stackars kreaturet hade visserligen bara varit
en åsna, men med sitt strävsamma arbete hade hon i alla
fall sparat hop tjugo livres, som hon testamenterat åt biskopen.
Och det förändrade prelatens syn på saken. Då — sade
han — ger jag henne absolution för alla de synder och
missgärningar, som hon begått.
Detta antikyrkliga lynne kommer för övrigt fram icke
blott i fableauerna, utan ock i joglearernas andra dikter, så
t. ex. i den vackra sagan Aucassin och Nicolette. Då man
hotar Aucassin med, att han aldrig skall komma i paradiset,
svarar han: I paradiset komma blott gamla präster och lama,
krymplingar, de, som äro nakna och barfota. De komma
till paradiset. Med dem har jag ingenting att göra. Till
helvetet vill jag gå. Dit komma de vackra klerkerna och
de vackra riddarne, som dött vid torneringarna och i de
präktiga striderna, och de goda väpnarna och de duktiga
karlarna. Med dem vill jag komma. Och dit komma också
de vackra, höviska damerna, vilka varit sina män otrogna,
dit komma joglearer och harpspelare och världens konungar.
Med dem vill jag gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
