Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Uppkomsten av chanson de geste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det var just detta, som en joglear gjorde, endast med
den skillnaden, att han av hänsyn till publiken skrev sin
dikt på franska, ej på latin. Men icke ens i den punkten
var han en novator, ty i Beowulfskalden hade han en —
visserligen för honom okänd — föregångare, och förut funnos ju
ock långa rhapsodiska helgonlegender på fransk vers. Vad den
utförliga, rhapsodiska formen beträffar, förutsätter chansonen
således den latinska episka dikten.
Vilken denna första chanson de geste varit, som givit
mönstret för de följande, veta vi icke, troligen icke Chanson
de Guillaume, utan sannolikt någon annan, äldre och nu
förlorad, men dock en chanson om Guillaume, ty han var
verkligen, vad Roland icke var: motståndare till saracenerna,
och Rolandscykeln har tydligen bildats i anslutning till
dessa chansoner om kampen mot de otrogna. Om man utan
den tysta förutsättningen av Rolandssångens högre ålder i
förhållande till andra nationella hjältedikter undersöker dessa,
visar sig också Rolandssagan såsom yngre, såsom en till
Roncevaux lokaliserad provençalsk sägen. Själva striden i
passet har ju följande innehåll. Då Roland ansättes av
saracenerna, uppmanar Olivier honom att blåsa i sitt horn,
på det att hans onkel Karl må ila till hans hjälp. Men
han vägrar, hans skara smälter allt mer och mer ihop,
och till sist är han ensam kvar. Kort förut har han likväl
med sitt horn kallat Karl till hjälp. Denne skyndar i
ilmarscher tillbaka, men kommer för sent: Roland, vars
fiender flytt, ligger död under ett träd.
Men alldeles samma situation återfinnes i en av de
dikter, som tillhör Guillaume-kretsen, nämligen Covenant
eller Chevalerie de Vivien. Liksom i Roland anfalles Vivien
av tallösa skaror av saracener, men liksom där vägrar han
hårdnackat att sända bud om hjälp till onkeln Guillaume.
Själva striden skildras därefter ungefär som i Chanson de
Roland — även i en sådan detalj att han, förvirrad av
sina sår, anfaller en av sina vänner — hans skara minskas
allt mer och mer, och till sist skickar han en budbärare
till onkeln. Men liksom i Chanson de Roland kommer
denne för sent. På avstånd hör han Viviens signal: “det
är min brorsons horn“. Men då han kommer fram, hava
saracenerna flytt, och Vivien ligger döende under ett träd.
Guillaume kan blott hämnas hans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
