Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Den italienska diktningen före Dante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid denna tid stod — såsom redan påpekats — Italien under
ett starkt franskt och provençalskt inflytande; det episka
konstspråket var franska, det lyriska provençalska. Franska
joglearer drogo kring och föredrogo ännu på franska sina
chansons de geste, och blott så småningom övergingo dessa
till italienska. I direkt motsats till dessa världsliga gatsångare
uppträdde en franciskanermunk, Fra Giacomino da Verona,
med ett slags religiösa chansons de geste: De Jerusalem
celesti och De Babilonia civitate infernali, i vilka han
utmålade i den förra paradisets fröjder, i den senare kvalen
i helvetet — folkligt, rått och nästan burleskt. Tanken
var ju ingalunda originell: det var den gamla
visionslitteraturen, som odlats under hela medeltiden, men denna
uppträder nu för första gången på italienska, och därigenom
blev Fra Giacomino en folklig föregångare till Dante. Det
var till dylika populära föreställningar, som Dante anknöt
och det var på dem han byggde.
I Norra Italien skrevos också några allegoriska dikter,
vilka visserligen ej äro äldre än Dantes Divina Commedia
och som således ej hava kunnat inverka på honom, men
de visa dock den jordmån, ur vilken Dantes mystik spirade
upp. De stå alla under ett visst inflytande av Roman de
la Rose, och särskilt är det två, som hava betydelse för
kännedomen om den italienska spekulationen omkring år
1300. Den ena dikten är Francesco da Barberinos
Reggimento e costumi di Donna. Madonnan fattas här i enlighet
med den panteistiska filosofi, som utvecklats av Averroes,
såsom den universella intelligensen, vilken genomtränger hela
universum. Det är hon, som förmår skalden att avfatta
sin dikt. Samma tanke ligger ock bakom La Intelligenza,
en dikt, som sannolikt skrevs av Dino Compagni och vari
han skildrar sin kärlek till en dam, vars palats han
därefter beskriver. Men i diktens avslutning avslöjar sig damen
såsom La Intelligenza, och hennes palats är människan.
Allegorien genomföres därefter i detalj — icke till fördel
för poesien — så att festhallen betecknar hjärtat, köket
magen o. s. v. Men det var dock i dylika allegorier, som
Dantes samtida fördjupade sig, delvis under intrycken från
Roman de la Rose, särskilt från Jean Clopinels
filosofiskt-encyklopediska dikt.
Kort före Dante börjar ock de första försöken till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
