Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Romans bretons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina romans bretons. Ett tredje inslag var de byzantinska
romanernas rika växling av äventyr, i viss mån även något
av deras erotik. Alla dessa strömningar flöto nu samman i
romans bretons, men förvandlades där till något nytt och
äkta franskt.
Den nya hjältetyp, som här framställes, är nästan på alla
punkter motsatt chanson de geste’s. Roland och Guillaume
hade varit fyllda av de stora idéerna, av känsla för
fosterland och religion. Chréstien de Troyes’ hjälte är däremot en
man för sig, som helt går upp i sina egna intressen och
framför allt är betänkt på att utbilda sin egen personlighet,
att öva de färdigheter, som utmärka den fulländade riddaren.
Något fosterland äger han icke, ej heller någon religion, är
varken fransman eller kristen, annat än till namnet, och
när han kämpar, är det för stridens egen skull, för
äventyrets tjusning, för den älskade damen, men aldrig för några
allmänna intressen. Liksom renässansens personligheter är
han endast individ, och denna individualism yttrar sig också
däri, att han i regeln kämpar ensam, icke deltager i de
mass-strider, som skildrats i chanson de geste, utan rider
ut på sin äventyrsfärd bland jättar, féer och fångna
prinsessor utan något annat mål än själva äventyret. Liksom
den provençalske trobadoren är han sin dams trogne
beundrare, och liksom trobadoren till hennes ära diktat sina
canzoner, är det för henne, som han bryter sin lans. Liksom
i Provence är också här den älskade en annans maka. Men
i olikhet mot trobadoren nöjer han sig icke med att spela
rollen av en “servidor“, en Pastor fido, som blott kan
beundra, utan att våga hoppas. Tvärtom är det
äktenskapsbrottet, som i de flesta av dessa romaner förhärligas, och
den otrogna makan omstrålas här av poesiens hela skimmer.
För första gången i världslitteraturen möter oss här en Eros
“fort comme la mort“. Man har tvistat om, huruvida han
är av fransk eller keltisk börd. Den ende författare före
Chréstien, hos vilken vi möta en dylik lidelse, var troligen
av keltisk börd — Catullus. Men hos honom har
erotiken ännu väl mycket av den nyare komediens vulgära
sensualism, under det att denna hos Chréstien förenas med
medeltidens romantik, har en reflex av dess madonnakult.
Och det är just denna förening av lidelse och dyrkan, av
njutning och brottslighetskänsla, av svärmeri och sinnlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
