Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där hans flesta arbeten författats, utan flyttade nu över till
norra Italien, där han, frånsett några ambassader till Prag
och Paris, vistades under de tjugu sista åren av sitt liv,
än i den ena staden, än i den andra. Sitt liv slutade han
i Arqua, ej långt från Ferrara natten mellan den 18 och
19 juli 1374, således en dag innan han skulle hava fyllt
sjuttio år.
Av naturen ägde Petrarca en utpräglat rik och livlig
skönhetskänsla, särskilt känsla för språkets välljud. Genom
den uppfostran, han fick hos Convenevole, tog denna
esteticism en bestämd riktning. Han blev redan såsom yngling
en svärmisk beundrare av den latinska poesiens och prosans
klassiska skönhet, särskilt av Vergilius och den under
medeltiden föga uppmärksammade Cicero, och det var denna kärlek,
som gjorde honom till den första humanisten. Tack vare
sin medfödda smak och sina studier i dessa författares skrifter
blev han, i viss mån, den moderna tidens förste stilist. Det
var också såsom stilist, som han kanske i främsta rummet
beundrades av sin samtid, och i varje fall var det han, som
först lärde publiken att skatta själva stilen. Av den yngre
humanismen, särskilt under den s. k. ciceronianismen, blev
hans latinska stil däremot orättvist ringaktad. Det är sant,
att den ej är så “klassisk“ som de yngres, men den är å
den andra sidan friare, mera individuell, ett uttryck just
för hans egen personlighet, böjlig, orolig, med ständiga
digressioner. Och det var just denna individuella stil, som
Petrarca själv höll på. “Var och en skall själv bilda sin
stil“, skrev han till Boccaccio. Och vidare bör man erinra
sig, att han skapade denna stil utan alla grammatiska
hjälpmedel, utan lärare, blott med ledning av en naturlig smak.
Ett annat uttryck för Petrarcas antiksvärmeri möter man
i hans strävan att rädda så mycket som möjligt av den
antika litteraturen, och det är från Petrarca, som
humanismens entusiasm för insamlandet av klassiska handskrifter
stammar. Att direkt uppskatta hans egen personliga insats
är naturligtvis ytterst vanskligt, då man ej kan avgöra, om
en antik författare, som under medeltiden citeras en eller
par gånger, kan anses hava varit okänd eller icke. Men
så mycket kan dock sägas, att flera klassiska auktorer nu
blott äro kända i av Petrarca räddade handskrifter, såsom
Catullus’ och Propertius’ dikter, Ciceros tal samt framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
