Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Reuchlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dollenkoppfius, Eitelnarrabianus, Langschneiderius m. fl.
fingerade storheter — vända sig här till Ortvinus Gratins,
framlägga sina åsikter och teckna samtidigt sig själva: begivna
på frosseri och dryckenskap, cyniska och bigotta, pösande
över sina magister- och doktorstitlar, men framför allt oerhört
okunniga. I det första brevet ber Langschneiderius,
bacchalaureus i teologi, att Ortvinus Gratius skall avgöra en
intressant stridsfråga, som nyligen diskuterats i brevskrivarens
kotteri: bör den, som skall promoveras och som först då
blir magister noster, kallas magister nostrandus eller noster
magistrandus. Diskussionen hade varit livlig. Man hade
först förfriskat sig med några klunkar malvasia, och så hade
man fått en supé av fisk, kött, höns och kapuner, som man
sköljt ned med rhenvin och Eimbecker-, Torgauer- och
Naumburgeröl. Skälen för båda åsikterna voro ytterst
skarpsinniga och lärda, och så beslöt man att hänskjuta frågan
till den berömde Ortvinus Gratius.
I ett annat brev vänder sig den lärde doktor Klorbius
mot ett uttryck av Ortvinus. Denne hade sagt, att en viss
magister var “membrum“ av tio universitet. Men detta
kan den skolastiskt bildade Klorbius ej gilla: en kropp kan
väl hava flera lemmar, men en lem kan ej tillhöra flera
kroppar. I stället bör man säga, att mannen i fråga var
“membra“ av flera universitet. Ibland äro tvistefrågorna
av teologisk art. En person hade på en fredag förtärt ett
ägg, i vilket redan en kyckling utvecklats. Var nu detta
en synd? En vän till äggätaren hade sökt göra troligt, att,
liksom man kunde spisa en ost, i vilken det fanns maskar,
kunde man också på fredagen spisa ett ägg, i vilket det
fanns en kyckling. Men denna mening kan brevskrivaren
ej gilla: maskar äro fiskar och kunna således förtäras å en
fastedag, men en kyckling är kött och således förbjuden föda.
Och så fortgår driften hela tiden, utan att författarne
förlora sitt strålande glada lynne. Vilka de varit, har varit
en omtvistad fråga. Såsom man numera vet, utgick satiren
från humanistkotteriet i Erfurt, och själva planen härrör
från den begåvade, högt ansedde Crotus Rubianus. Men
utom Rubianus arbetade flera av hans vänner, Eobanus
Hessus, Mutianus Rufus m. fl. med och skrevo enskilda
brev. Hutten deltog först i det andra bandet.
Ett allvarligt motstycke till Epistolæ var dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
