Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda botemedel äro ofta värre än själva sjukdomen.“
Men framför allt såg han i den protestantiska teologien ett
återupplivande av den ofruktbara skolastik, mot vilken han
under hela sitt liv kämpat. Den tankefrihet, som för honom
betydde så mycket, hade i varje fall ej vunnit på, att
lutheranerna avkastat den romerska kyrkans “ok“.
“Fordom“, anmärkte Erasmus, “var det tillåtet att uppkasta
frågor om påvemakten, om syndaförlåtelsen, om skärselden.
Men även om man talar sanning, är det numera dock icke
rådligt att yttra sig i dylika ämnen.“
I stället för kyrkans auktoritet hade man nu fått en ny,
och utbytet var ej odelat fördelaktigt — en papperspåve,
bibeln, i stället för en mänsklig. Och de frågor, som nu
med sådan förbittring diskuterades av de moderna teologerna,
intresserade honom ej alls. Är det icke möjligt, frågade
han, “att hava gemenskap med fadern, sonen och den helige
ande, utan att filosofiskt kunna utveckla skillnaden mellan
fadern och sonen eller mellan den helige ande och de båda
andra personerna? Religionens summa är frid, och frid nås
endast, då definitionerna äro så få som möjligt och i de
flesta fall lämnas var och en fritt att ha sin egen mening.
Våra nuvarande stridsfrågor sägas skola avgöras på nästa
kyrkomöte. Bättre vore att låta dem vänta, tills slöjan är
lyftad och vi få se Gud ansikte mot ansikte.“ Under den
första kristna tiden yttrade sig tron i liv och icke i en
bekännelse med en mångfald olika artiklar. Varför skola vi
nu göra det trångt, som Kristus en gång vidgat?
Erasmus var en estetisk natur och höll därför gärna på
gamla bruk och sedvänjor, som ej voro direkt förkastliga,
och det var därför naturligt, att han skulle känna sig stött
över de nya svärmeandarnes råa och pietetslösa behandling
av så mycket, som han ansåg heligt och vördnadsbjudande.
Det fanns, skriver han, två olika slag av lutheraner. Det
ena slaget, dit han själv väl ej hörde, men som han dock
vördade, gillade de flesta av Luthers läror och önskade att
sätta en gräns för de påvliga missbruken. De ville avskaffa
avlatskrämeriet, påvens världsliga makt o. d. samt införa en
sann kristlig fromhet. Men det fanns ock en annan klass
av lutheraner, vilka voro människor utan bildning och
omdöme, oroliga och lastbara, vilka väl bekände sig till Luthers
lära, men utan att varken följa eller känna den; “de hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
