Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Spaniens litteratur - Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de äldsta bevarade, de, som skrivits av Gil Vicente. I
Farsa dos almocreves (Mulåsnedrivarne) hava vi en dylik
typskildring, som mycket erinrar om en i Lazarillo: en
skrytsam, utarmad adelsman, som ansattes av fordringsägare,
men söker reda sig med löften att rekommendera
vederbörande hos konungen. I en annan fars skildras en judisk
hantverkarfamilj, i en tredje ett zigenarfölje, i en fjärde
gycklas med en poetiskt intresserad ädling, vars ömma serenad
avbrytes av hundarnas tjut och slagsmål. Realismen röjer
sig ock i det egendomliga språket. Ej blott att Gil Vicente
skriver ibland på portugisiska, ibland på spanska, utan han
låter ock de uppträdande bryta på olika dialekter och
yrkesrotvälska — ett bruk, som går igen hos alla de äldsta
dramatikerna och väl stammar från medeltiden. I det hela bör
väl ock Gil Vicente betraktas såsom en medeltidsförfattare,
liksom hans tyska samtida Hans Sachs.
En fläkt av renässans spåra vi först hos Torres Naharro,
och han synes hava fått uppslaget från Italien, där han
vistades och där hans stycken först, 1517, trycktes. I
formen ansluter sig hans drama klart till medeltidens, utan någon
direkt påverkan från antiken. Men det nya hos Torres
Naharro och denna tids dramatiker är deras intryck från
det italienska novelldramat. Det förut medeltida, episka
dramat blev härigenom dramatiskt och fick en fast byggnad,
som förut saknats.
Vi behöva blott referera två av Naharros dramer, för att
man skall finna detta. I Comedia Imenea börjar stycket
därmed, att älskaren, Imeneo, förbereder en serenad för Febea.
Sedan uppträder markisen, Febeas broder, som börjat
misstänka något anslag mot systerns ära. I den andra jornadan
kommer serenaden till stånd, men den vackra balkongscenen
avbrytes av markisen, varpå Imeneo flyr, sedan han med
Febea överenskommit om ett möte under följande natt.
Den tredje jornadan upptages av ett intermezzo, i vilket
huvudhandlingen parodieras genom en motsvarande erotik
mellan tjänarne. I den fjärde äger det nattliga mötet rum,
markisen kommer, Imeneo flyr och markisen vill döda systern,
som fläckat hans ära, men i den femte ställes allt till rätta:
Imeneo uppträder nu med ett formligt friaranbud, och de
båda älskande förenas.
I Comedia Aquilana behandlas en gammal saga, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
