Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oändliga världar, bebodda av levande, förnuftiga väsen,
kretsa kring i universum, vårt solsystem är blott ett av de
otaligt många, som finnas, och det lilla jordklotet är endast
en droppe i rymdens omätliga hav, icke, såsom teologerna
förmenat, det centrum, där frälsningens stora verk
fullkomnats genom Kristi offerdöd. Men hela denna tanke,
att den andra personen i gudomen iklätt sig mänsklig kropp,
är filosofiskt obegriplig, och Gud är intet annat än livet i
naturen, den första immanenta orsaken i universum,
närvarande i allt, men ofattbar för vårt begränsade förstånd.
Verkligheten består av atomer, som Giordano Bruno kallar
minima eller monader, och dessa äro såväl psykiska som
materiella. Form och materia äro i grunden ett. Själen
är en monad, Gud själv monadernas monad, och icke blott
själen är odödlig, utan ock materien. Ty död och
undergång finnas endast i vår inbillning. I verkligheten är det,
som vi så kalla, blott en förändring i monadernas
kombinationer. Tid efter annan förnyas materien och ändras till
alla sina delar, växlar och omsättes i en bestämd följd,
enligt vilken varje ting intager alla andras plats: “Sen I då
ej, att det, som varit frö, blir gräs, gräset skörd, skörden
bröd, brödet mjölksaft och mjölksaften blod? Ur detta
uppkommer sperman, ur denna embryot, ur detta människan,
ur henne liket, ur liket jorden, som åter på samma väg
genomlöper alla naturliga former.“ Överallt är livet
detsamma, liksom ock materien. Det är blott de mer eller
mindre fullkomliga kroppsliga organen, som låta detta liv
framträda på olika sätt. Det liv, som rör sig hos människan,
är således ej artskilt från det, som fyller djuret och växten.
Giv människan ormens kropp, och i stället att tala, skall
hon väsa, i stället att gå upprätt, skall hon krypa utmed
marken. Denna lära om livet i naturen löser
människoanden ur det fängelse, där han vistas, sätter honom i stånd
att beundra det omätliga världsalltet och befriar honom
från dessa otaliga gudar, vilka så länge bedragit
mänskligheten. Denna lära skall en gång varda framtidens religion!
De många, strängt begränsade konfessioner, vilka nu väpna
människa mot människa, vilka brutalisera oss och utsläcka
all människokärlek, skola en gång försvinna, och den tid
skall stunda, då förnuftet skall hava besegrat fördomarne.
Ingen offerrök — låter han Jupiter säga — “stiger mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
