Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatan, förbinder hans ögon, så att han ej skall upptäcka
huset, dit han föres, och leder honom så till sitt hem, där
Mencia vilar i en alkov. Bindeln tages nu från fältskärens
ögon, och med dolken i hand tvingar Gutierre honom att
låta åder på Mencia, så att hon förblöder. Detta — säger
Gutierre medan mordet pågår — “är det säkraste sättet att
för alltid dölja min vanära. Ty gift kan lätt upptäckas,
och det är omöjligt att dölja ett sår. Då jag nu skall
berätta om hennes död, kan jag säga, att ett plötsligt
illamående gjort en åderlåtning nödvändig, och sedan kan
förbandet hava gått upp.“ Men då fältskären utfört det
hemska dådet och med ånyo förbundna ögon föres bort,
märker han det hemlighetsfulla huset med sin nedblodade
hand och redogör sedan för konungen för den tragedi, i
vilken han spelat med. Så kommer upplösningen, som för
oss är den mest överraskande. Konungen — Pedro den
rättvise — som känner den verkliga anledningen, straffar
icke mördaren, utan fordrar blott, att han nu skall äkta
Donna Leonora, vars oskuld uppenbarats och vars heder
Gutierre måste upprätta. Don Gutierre räcker henne då sin
hand. Den är — säger han — “ännu fuktig av blod.“ —
“Vad mera? Mig förskräcker icke detta.“ — “Men vet,
att jag varit min heders läkare, och att jag än en gång
kan utöva den konsten.“ — “Behöves det, skall du förstå
att bota mig.“ — “På det villkoret, så tag då min hand.“
En jämförelse ligger här nära till hands. Även Othello
hade trott sig vara en bedragen äkta man, och även han
hade dödat den förment brottsliga. Men huru olika har ej
detta ämne behandlats i Spanien och i England! Hos
Shakspere lägges huvudvikten på Othellos namnlösa
själslidande. Åt sin “heder“ ägnar han ej en tanke, utan allt
rör sig om hans krossade kärlekslycka: att den kvinna, på
vilken han så oryggligt trott, dock fallit. När han nödgas
straffa henne, känner han ock, att hans eget liv därmed
är till ända, och själv söker han upp den store befriaren:
döden. Don Gutierre tänker blott på sig själv, för honom
gäller det blott att konstatera själva faktum, Mencias otrohet,
och sedan har han, utan all tvekan och utan allt själslidande,
klart för sig, huru han bör handla: genom ett fegt lönnmord
skaffar han sin hustru ur världen, på det att hon ej skall kasta
någon skugga på hans så egendomligt uppfattade “heder“, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
