- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
404

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderons samtida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

donna Blanca, lever Don Garcia del Castanar på en egendom
fjärran från hovet. Men konungen, som önskar lära känna
honom, beger sig en gång dit, ehuru utan att yppa sin
rang. Garcia har emellertid blivit hemligen underrättad
om, vem hans gäst i verkligheten är, likaså att konungen
kan skiljas från hovmännen därpå, att han bär ett rött
ordensband. Av en tillfällighet har dock konungen ej anlagt
detta, men däremot bäres det röda bandet av en hovman,
Don Mendo, som nyss mottagit denna orden. På denna
förväxling är dramat sedan byggt. Garcia talar med
konungen utan att känna honom, och samtidigt kastar Don Mendo
sina blickar på donna Blanca samt blir häftigt intagen av
hennes skönhet. Sedan därpå det kungliga följet avlägsnat
sig, återvänder Don Mendo en följande natt, då han tror
Garcia vara bortrest, till dennes gods och stiger genom
fönstret in i huset, där han emellertid råkar Don Garcia.
Denne vill först skjuta ned honom, men då han får syn
på det röda ordensbandet, låter han vapnet sjunka —
sin konung kan han ej döda! Och Don Mendo får fly,
dock på samma väg, som han kommit: genom fönstret.
Men även han är utsatt för en villfarelse; han känner ej
Garcias misstag och tror, att det blott är hans höga rang,
som ingivit den bondaktiga lantjunkaren denna respekt.

Garcia står nu alldeles inför samma plikt som så många
andra av det spanska dramats hjältar. Men i olikhet med
dessa reflekterar han. Han älskar sin hustru, vet, att hon
är oskyldig, men han vet också, att konungen är mäktig
och att han själv måste draga ut i kriget och lämna henne
såsom ett värnlöst offer åt den kungliga lystnaden. Är det
icke då hans plikt att rädda hennes ära och döda henne?
Efter en våldsam själsstrid beslutar han sig för att taga
både sitt och hennes liv, men då han kommer in i
sängkammaren och skall döda den kvinna, vid vilken han med
hela sin själ hänger fast, sviker honom krafterna, och gripen
av sinnesrörelse störtar han avsvimmad ned framför Blanca,
som härigenom får tillfälle att fly. Den sista scenen
utspelas inför hovet. Don Garcia kommer in och bugar sig
då för Don Mendo, som han fortfarande tror vara konungen,
men denne visar med en rörelse hän på den verklige. Och
nu förstår Garcia allt, lägger handen på Don Mendos skuldra
och ber om ett samtal med honom i det yttre rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free