Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Dramat - Folkteaterns drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅDESPELARNA 449
legium på att uppföra dramer, och. skådespelarna voro därför
gillets egna medlemmar, råa och okunniga hantverkare i
samma stil som de, vilka Shakspere förlöjligar i Midsom-
marnattsdrömmen. Först då man fått verkliga yrkesskåde-
spelare, kunde därför ett högre stående drama utvecklas.
Dessa möta oss tidigast mot slutet av 1500-talet, då det i
landsorten efter italienskt mönster bildat sig franska teater-
band, vilka nu också började uppträda i Paris, där de råkade
i strid med gillebröderna, vilka höllo på sitt privilegium —
en strid, som dock slutade därmed, att gillet nödgades ar-
rendera ut sitt privilegium och sin teater till en dylik yrkes-
trupp.
Denna framställning torde dock icke vara obestridligt
riktig. Vad nu först teaterprivilegiet beträffar, så följer av
detta i varje fall ej med nödvändighet, att gillebröderna
själva utfört rollerna i de pjeser, som spelades på deras teater.
Såsom vi erinra oss hade ett alldeles motsvarande gille, la
Confradia de la sagrada passion, samma privilegium i Madrid,
men detta tyckes gillet redan från början hava begagnat
blott på så sätt, att gillebröderna hyrde ut sin teater åt
något teatersällskap. Att skådespelarna voro hantverkare,
behöver ej heller hindra, att de tillika kunnat vara yrkes-
skådespelare; Englands mest berömda komiker vid denna
tid, Richard Tarlton, var värdshusvärd, Shakspere’s kamrat
Hemings kryddkrämare o. s. v. För övrigt är väl skill-
naden emellan en hantverkare, som permanent uppträder
såsom aktör, och en skådespelare, som ej därjämte utövar
något yrke, ytterst minimal. Och vad slutligen angår upp-
gifterna om deras råhet, okunnighet och brist på bildning,
så härröra de från den lärda skolan, och nästan lika starka
domar fälldes i England över de verkliga yrkesskådespelarna.
Ej heller dessa voro lärda, såsom skådespelarna i plejadens
tragedier, och deras försteg i bildning framför hantverkarna
kan i varje fall ej hava varit stort. Det förefaller därför
sannolikt, att man icke har rätt att uppdraga någon vidare
skarp skillnad mellan aktörerna i Hotel de Bourgogne och
de resande trupper, som sökte eludera dess privilegium. I
själva verket synes gillet redan på 1500-talet hava hyrt ut
sin teater åt olika trupper. I ediktet av 1548 förutsättes
en dylik uthyrning såsom en helt naturlig sak; där förbjudes
“toutes personnes de jouer ou représenter sinon au profit
Schück, Allmän litteraturhistoria. HI. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
