Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Spenser och hans skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAIRY QUEEN 475
gods i närheten av Kilcolman och kom därvid att 1589
besöka Spenser, som läste upp några stycken för honom.
Raleigh blev hänförd, tog Spenser med sig till London och
lät honom föredraga sin dikt för drottningen, som belönade
honom med en årlig pension på 50 pund. Aret därpå, 1590,
utkommo de tre första böckerna, var och en i tolv cantos;
de tre följande trycktes först 1596, men vid Spensers död
var arbetet troligen oavslutat, och i varje fall trycktes seder-
mera blott två cantos av den sjunde boken. Fairy Queen
är således endast ett fragment, men det oaktat betraktades
dikten av den tidens smakdomare samt troligen ock av all-
mänheten såsom den engelska renässansens främsta skapelse.
Eftervärlden har knappast kunnat instämma i denna dom,
och i dess ögon är det icke någon egentlig förlust, att arbetet
aldrig avslutats, ty i det bevarade har Spenser redan givit
det bästa han kunnat, och fortsättningen skulle helt visst
blott hava blivit en tröttsam upprepning. Spenser var
onekligen en stor skald, men han var behärskad av sin
tids estetiska teorier, och dessa förde honom på villospår.
Dikten är, som sagt, en stor allegori, och detta var ju i
full enlighet med senrenässansens estetik, som i allegorien
såg poesiens egentliga väsen. Senast hade, såsom vi minnas,
Tasso utvecklat detta i Allegoria del Poema eller den för-
svarsskrift, han utgav för Gerusalemme liberata. Och
Spensers dikt var verkligen, vad Tassos icke varit, trots
hans försök att bevisa detta: en allegori. Ty för allegorien
hade Spenser en särskild smak; hans förra dikt, The She-
pheardes’ calendar, var ju också blott en serie av allegorier.
Men den dolda meningen i Fairy Queen är mer än vanligt
dunkel, och ett avgjort fel är, att man måste hava läst
— det aldrig skrivna slutet — för att förstå början. Spenser
själv synes hava insett detta — tyvärr först då det var
för sent att rätta misstaget — och i ett brev till Raleigh,
som trycktes i den första upplagan, ansåg han sig därför
böra förklara diktens syfte och meningen med de gestalter,
han skapat.
Boken avser, säger han, “to fashion a gentleman or
noble person in virtuous and gentle discipline“, och detta
syfte ansåg han bäst kunna nås genom att dölja det i en
historisk fiktion, i konung Arthurs historia. “Häri“, säger
han, “har jag följt de antika skalderna, först Homeros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
