Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Teaterförhållandena på Elisabeths tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMERNAS TRYCKNING 505
därmed avhänt sig all rätt till det. Mycket vanligt var
därför, att skådespelarne läto omarbeta äldre stycken, lägga
till scener i dessa m. m. Marlowe’s Faustus t. ex. före-
ligger blott i det skick, som stycket fått efter åtskilliga
omarbetningar. På någon kränkt litterär äganderätt fanns
här icke en tanke. Själv ansågs författaren ej hava rätt
att på trycket utgiva det drama, som han sålt åt truppen,
och i regeln gjorde han det heller icke.
Däremot är det orätt att, såsom förut var vanligt, betrakta
alla tryckta dramer såsom tjuvtryck. Några äro det, men
andra icke. Ett sätt för en förläggare att skaffa sig ett
populärt stycke var att sända en stenograf till teatern att
där uppteckna det. Visserligen stod Stenografien ganska högt
i det dåtida England, men dessa tryck höra dock till de
sämsta, enär antecknaren ofta ej hunnit med stora partier.
Ej sällan hörde han även orätt, och det system, man använde,
skilde ej tillräckligt på synonymer. Men ett icke ovan-
ligt sätt var, att förläggaren ärligt köpte dramat av truppen.
Ibland hade denna råkat på obestånd och måste då sälja sin
teatergarderob och sina skådespel; ibland hade stycket avförts
från repertoaren, och truppen ansåg det då vara ekonomiskt
fördelaktigt att få några pund för det av boktryckaren.
Man lät därför denne från regissörsexemplaret trycka en
upplaga. Någon rätt att hindra en boktryckare, som på ett
eller annat sätt, vare sig hederligt eller ohederligt, kommit
över ett drama, från att trycka detta hade varken författaren
eller truppen. Men då det var till fördel för aktörerna, att
ett stycke, som ännu ägde nyhetens lockelse, ej blev känt
annat än genom truppens egen teater, hade man dock ett
medel att förhindra utgivandet.
Londons boktryckare och bokhandlare voro förenade till
ett gille, The Stationers’ company, och detta gille skyddade
de enskilda medlemmarnes rätt. Hade en gillebroder inre-
gistrerat ett arbete i gillets register och förklarat sig ämna
trycka det, så hade ingen annan vid vite rätt att publicera
det. Genom inregistreringen ägde han förlagsrätten, som
han sedan kunde sälja åt andra. Härav förstodo skåde-
spelarna också att begagna sig. Fruktade de, att någon
schakal skulle lägga sig till med ett drama, de köpt, så läto
de genom en bulvan inregistrera dramat, bulvanen gav icke
ut det, men hade hindrat andra att göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
