Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De stora komediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 0 KÖPMANNEN I VENEDIG
DE STORA KOMEDIERNAS TID
Kort efteråt, i slutet av 1596 eller början av 1597 upp-
förde hans trupp ännu en bearbetning, som han gjort: Köp-
mannen i Venedig. Det äldre stycket finnes ej kvar,
men omarbetningen har tydligen varit ganska radikal, och
endast ett parti — valet mellan de tre kistorna — tyckes
hava mera verbalt övertagits från detta äldre drama. Köp-
mannen i Venedig är Shakspere’s första verkligt bety-
dande lustspel av den art, som inletts med Två ungherrar
i Verona; trots de olika motiv, som här sammanarbetats,
är byggnaden klar och överskådlig. Men huvudvikten ligger
dock även här på karaktärsteckningen, på den mångfald av
olikartade gestalter, som här genom sin kontrastverkan ömse-
sidigt belysa varandra — en metod, som Shakspere vidare
fortsatte och utbildade i de närmast följande historiska lust-
spelen. De båda huvudfigurerna äro Antonio och Shylock
— den noble köpmannen mot ockraren, och vid Antonios
sida står en rad av andra gestalter, som i olika nyanser
återgiva människans förhållande till denna världens goda.
Intressantast är onekligen juden Shylock. Att Shakspere
här skulle hava avsett någon rasstudie, är föga troligt. I
England funnos visserligen enstaka judar, mest läkare, men
icke någon Ghetto och knappt några judiska ockrare. I
stället hade han mottagit typen från det äldre dramat, som
å sin sida lånat den från en italiensk novell. Vissa drag
har Shakspere utan tvivel hämtat från Marlowe’s Juden på
Malta. Men i själva verket äro olikheterna större än lik-
heterna. I motsats till Barrabas är Shylock en realistisk,
komisk figur, en tarvlig ockrare, utan den förres stolta
världshärskardrömmar och trångt ortodox, då Barrabas blott
är jude till rasen och i sitt hat mot kristendomen. Men i
teckningen av denna så osympatiska karaktär kommer dock
Shakspere’s breda, humana syn på livet fram, och vi få en
förklaring på hans lumpenhet: det förtryck, som hans ras
under århundraden lidit, den vanära, man hopat över hans
stam och varur hans hat och hans hämndkänsla vuxit upp,
vilka således till sist få något berättigat hos sig.
Mot honom ställer Shakspere upp ej blott köpmannen
Antonio, utan ock en bland sina mest tjusande kvinnoge-
stalter, den första verkligt utförda i hela det rika galleri av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
