- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
583

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Stuartska litteraturen - Shakspere’s äldre samtida - Shakspere’s yngre samtida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEAUMONT OCH FLETCHER 583
för vars skull nog hela dramat skrivits, hör onekligen till
de mest kraftigt verkande inom det engelska dramat. Och
dock — huru uppkonstruerad är den icke, huru fjärran från
det verkliga, livet! Shakspere’s natursanning har här offrats
till fördel för teatereffekten.
SHAKSPERE’S YNGRE SAMTIDA
Med dessa stycken hava vi redan kommit fram till den
nya skola av dramatiker, som togo arv efter Shakspere och
hans samtida. Huvudmännen för denna voro Francis Beau-
mont och John Fletcher, vilka började omkring 1607 med
den i Jonson’s stil hållna komedien the Woman-hater. Under
hela sitt liv tyckas de hava arbetat tillsammans, och ehuru
den överlevande Fletcher skrev flera stycken efter vännens
död, har man dock mycket svårt att skilja ut, vad som
tillhör den ene och den andre. I och för sig var ett dylikt
samarbete intet nytt. När man hade brått med att få upp
ett stycke på scenen, anförtrodde truppen ofta arbetet åt
en tre à fyra författare. Men detta samarbetskap var så
att säga mera av ekonomisk än litterär art, och när stycket
var färdigt och var och en fått sin betalning, upplöstes
“bolaget“. Beaumont och Fletcher skrevo däremot, ända
till den förres död, alla sina stycken gemensamt, och sam-
arbetet berodde här tydligen på rent estetiska skäl. Den
författargeneration, som de tillhörde, hade fått en mera
litterär syn på dramat, och det var icke blott för leve-
brödets skull, som de skrevo för folkteatern.
De båda vännerna visa också en ny författartyp. De
voro icke urspårade, förrucklade studenter som Marlowe och
Greene, de tillhörde icke medelklassen som Jonson och
Shakspere, utan bägge stammade från framstående familjer.
Fletchers far var biskop av London och Beaumonts över-
domare. Båda hade en lärd bildning. Fletcher hade stu-
derat i Cambridge, Beaumont i Oxford. Båda voro vittert
intresserade, tyckas med anledning härav hava kommit med
i Ben Jonsons klubb, och förmodligen var det detta um-
gänge, som förde dem in på författarbanan. Ingen av dem
hade någon förmögenhet, och författarhonoraren voro därför
nog mycket välkomna. Men de blevo aldrig litteratörer av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free