Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Malherbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALHERBE SOM SPRÅKKONSTNÄR 77
beständigt med barocken. Han ägde icke en Boileaus eller
en Racines säkra smak, utan gjorde sig själv ej sällan skyl-
dig till poetiska grodor. Trots sitt angrepp på Desportes
skrev även han verser för hovets baletter, maskerader och
torneringar, rörde sig fortfarande med barockens braskande
och tomma mytologi och författade t. o. m. några smäktande
erotiska dikter, Stances pour Alcandre, på beställning av den
femtiosexårige Henrik IV, vilken kastat sina blickar på en
ung, femtonårig fru. Även om man kanske ej bör bedöma
dylika poetiska hovtjänster ur moralens synpunkt — de hörde
ju till tiden — så måste man medgiva, att de passade
bättre för Desportes än för en man, som framträdde med
reformatorns later. Malherbe själv hade således ej lyckats
genomföra sitt program, och det hände honom också det
missödet, att Franska Akademien blott tio år efter hans
död tog sig före att, på samma sätt som han själv, nagel-
fara hans kanske mest berömda dikt, Prière pour le roi.
Av alla stroferna i denna befanns då blott en enda — Quand
un roi fainéant — vara sådan, att den fick passera utan
anmärkning.
Men i grunden var detta nederlag kanske snarast en
seger: skalden Malherbe hade blott efter några år fallit för
de kritiska principer, som språkreformatorn Malherbe upp-
ställt, och detta visade dock livskraften hos hans reform-
program. Han hade visat på målet, men själv hade han
icke nått det. Hos honom framträder klassiciteten ännu
blott såsom en tämligen skolmästaraktig språkpurism, och
av de stora idéerna fylles dikten först på 1660-talet. Barocken
hade han icke besegrat. Den levde ännu ett friskt liv, och
under de följande åren icke blott bryta sig klassicitet och
barock mot varandra, utan även hos samma författare, t. o. m.
hos Corneille, blanda de sig samman. Men under denna
kamp vunno Malherbes idéer dock i klarhet och pregnans
för att till sist triumfera med Boileau, Racine, Molière och
La Fontaine. Tiden före dem är icke klassisk, men den
strävar att bli det.
“Skola“ i egentlig mening bildade Malherbe knappast, ty
nagot rent litterärt program hade han aldrig framlagt, blott
ett språkligt, och först Boileau förstod att ur detta draga
ut konsekvenserna även för litteratur och kultur. Barocken
kunde således ännu gott trivas inom den Malherbeska este-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
