Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Franska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 AKADEMIEN OCH SPRÅKET
En fråga, som kom upp redan från början, var den om
språkets utveckling och förändringar. I en mycket kvick
satir, Reqûete des Dictionnaires, som Ménage riktade mot
akademiens ordboksarbete, skrev han:
Vous savez qu’on ne fixe point
Les langues en un même point;
Tel mot qui fut hier à la mode,
Aujourd’hui se trouve incommode,
Et tel qui hier décrié
Passe aujourd’hui pour mot trié;
C’est après tout monsieur l’Usage
Qui fait ou défait le langage,
Si bien qu’il pourrait arriver
Quand vous seriez prêts d’achever
Votre nouveau vocabulaire
Et votre nouvelle grammaire,
Que grand nombre des dictions
Et plusieurs des locutions
Qu’on trouve maintenant nouvelles
Et qui vous paraissent très belles
Ne seraient plus lors de saison.
Frågan är ju densamma, som än i dag diskuteras. Skall
man med avseende på språket vara konservativ eller liberal?
I regeln är litteraturhistorikern det förra, språkmannen det
senare, till en del beroende därpå, att materialet för den
förra är litteraturen, för den senare talspråket, numera även
dialekterna. Inom de senare går utvecklingen raskare, inom
litteraturen betydligt långsammare, enär forna tiders skrift-
språk ju utgör ett slags överhus, som fördröjer snabba
ändringar. Litteraturspråket är i hög grad beroende av
ortografien, ty för det lästa ordet äro bokstäverna detsamma
som ljuden i talspråket. Nu har det, såsom Petit de Julle-
ville kvickt anmärker, ända sedan akademiens stiftelse fun-
nits språkmän, som haft ett outsläckligt behov av att skriva
dlo i stället för de Veau — detta var ju blott en rest av
senrenässansens ortografiska reformiver. Men mot dylika
nyheter satte sig akademien såsom klassicitetens representant
till motvärn och ville väl göra förenklingar, men icke några
större förändringar, som skulle hava gjort hela den äldre
litteraturen främmande för det yngre släktet. Ordboken blev
således konservativ, dess syfte var att giva språket enhet
och fasthet, ej att individualisera det för en viss tid, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
