Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Corneilles första dramer - Le Cid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDÉE 131
sällan i stånd att medgiva vackra effekter, men i det andra
fallet fås de för väl billigt köp, när det någon gång för
handlingen kräves ett helt århundrade och hela den beboeliga
jorden.“ Vad tiden beträffar, fortsätter han, har jag sökt
en medelväg, och då en komedi har fem akter, har jag
funnit, att den ej olämpligt kan spela under fem på var-
andra följande dagar. Vad åter angår rummets och hand-
lingens enhet, har jag obrottsligt iakttagit dem. Men hand-
lingens tolkar jag på mitt vis, och vad rummets beträffar,
fogar jag mig än efter teaterrummets storlek, än utsträcker
jag det till en hel stad, som jag gjort i detta stycke. På
samma sätt förfar han med tidens enhet i La Galerie du
Palais. I andra stycken är han strängare, men har dock
en känsla av det onaturliga i, att vissa scener tilldraga sig
på gatan i stället för i ett rum. I varje fall är det tydligt,
att Corneille vid denna tid alls icke var någon fiende till
reglerna, och sannolikt berodde hans intresse för dem till
någon del därpå, att han samtidigt kom i nära förbindelse
med Richelieu. Och nu skrev han sin första tragedi, Medée,
som uppfördes på Mondorys teater i början av 1635, således
redan året efter Sophonisbe. Liksom denna är Medée en
renässanstragedi, i själva verket blott en bearbetning av
Seneca, ehuru visserligen såsom Hardys och Mairets tragedier
utan körer, kanske med en något livligare handling och
något mera romantik, men i det hela ett svagt stycke, vars
egentliga värde väl bestod däri, att det fogat sig efter
reglerna. Le grand Corneille finna vi här ännu icke. Men
med Medée och L’Illusion comique hade han dock avslutat
sin ungdomsperiod.
LE CID
Ungefär samtidigt med det att teorien om de tre enheterna
fick aktuell betydelse i Frankrike, gjorde sig ett annat in-
flytande gällande — från Spanien, och under ett par decennier
kan detta sägas vara dominerande. På 1630-talet stod det
spanska dramat på höjdpunkten. Lope, verksam in i det
sista, avled 1635, Calderon, Àlarcon, Tirso m. fl. författade
det ena stycket efter det andra, och det var naturligt, att
dessa snart skulle bliva bekanta i det närliggande och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
