Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Molières ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 THÉÂTRE ILLUSTRE
hava stannat i Paris att övervaka arbetet. Den 3 novem-
ber voro de i Rouen, och truppen bestod då av fyra aktriser
och sex aktörer, bland dem ock Jean-Baptiste Poquelin, som
således ännu bibehöll sitt borgerliga namn; den så ofta
förekommande uppgiften, att han genast vid sin övergång
till teatern kallat sig Molière för att ej skandalisera den
aktningsvärda familjen Poquelin, är oriktig. Att en skåde-
spelare valde sig ett mera klingande konstnärsnamn, var
ytterst vanligt, och först i en handling av den 28 juni
1644 möta vi det sedan så ryktbara namnet Molière; han
avslöt då ett kontrakt med en dansör, som skulle uppträda
på Théâtre illustre.
Emellertid blev teatern i Paris färdig i december 1643,
och på årets sista dag började representationerna. Tyvärr
känner man mycket obetydligt till repertoaren, men som
det förefaller gick denna i den högre stilen — det var ju
under den Corneilleska tragediens klangdagar, som Théâtre
illustre började sin verksamhet. Så uppfördes där Artaxerce
av Magnon, La mort de Crispe av Corneilles medtävlare
Tristan 1’Hermite och Scévole av hans andre konkurrent
Du Ryer — således idel högtravande stycken, och av samma
art voro även de, som författades av en av truppens med-
lemmar, Nicolas Desfontaines. Någon skola för Frankrikes
störste lustspelsdiktare var Théâtre illustre således icke, allra
minst som det tyckes hava varit Molière, som utfört de
tragiska hjälterollerna.
Konkurrensen med de båda gamla, redan hos publiken
inarbetade teatrarna, Hotel de Bourgogne och Théâtre du
Marais, slutade emellertid med ett blodigt nederlag för Molière
och Madeleine Béjart. Flera nya aktörer och aktriser hade
väl engagerats, truppen hade visserligen fått en beskyddare
i Ludvig XIII:s broder, G-aston d’Orléans, men publiken
ville icke komma, och för att betala 1’Hermite och Du Ryer
samt hyresvärden hade man redan i september nödgats upp-
taga ett lån av 1,100 livres. I december gjordes nya
skulder, för vilkas gäldande de stackars komedianterna måste
pantsätta de dagliga recetterna, och det hjälpte icke, att de
i slutet av året 1644 flyttade teatern till ett bollhus i en
annan trakt, vid port Saint Paul på den högra stranden.
Affärerna gingo fortfarande allt sämre och sämre. I juni
1645 fick Molière ett utslag på sig för en skuld på 291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
