- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
236

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236 FÖRTALET MOT MOLIÈRE
Smädeskrifterna fortsatte väl, men Molière svarade på sitt
sätt •— med att ignorera dem och i stället skriva den ena
lysande komedien efter den andra. Då riktades i det för-
dolda ett försåtligt hugg mot honom, vars verkningar han
under hela sitt återstående liv fick erfara såsom ett ständigt
smygande förtal, som han aldrig skulle komma åt och som
lämnat spår efter sig även i våra dagars Molière-biografier.
I januari 1662 hade Molière gift sig med den yngsta
dottern i familjen Béjart, Armande, och det var Molières
privatliv man nu sökte komma åt. Montfieury, en av de
aktörer i Hotel de Bourgogne, som Molière nyss förut
karikerat i Impromptu de Versailles, inlämnade i december
1663 till Ludvig XIV en nu förlorad skrivelse, vars inne-
håll Racine i ett samtidigt skrivet brev meddelar: “Mont-
fieury a fait une requête contre Molière, et l’a donnée au
Roi. Il l’accuse d’avoir épousé la fille et d’avoir autrefois
couché avec la mère. Mais Montfieury n’est point écouté
à la cour.“ Med andra ord: såsom svar på Impromptu de
Versailles anklagade den förbittrade aktören Molière för att
hava gift sig, om än icke precis med sin egen dotter, så
dock med sin gamla älskarinnas barn. Men Racines brev visar,
att anklagelsen utan vidare blivit avvisad, och Ludvig XIV
besvarade den på det mest avgörande sättet. I februari
1664, således omedelbart därefter, döptes Molières och
Armande Béjarts äldste son, och vid detta tillfälle stod
Ludvig XIV själv fadder till den nyfödde. Molières egna
fränder måtte också hava svävat i okunnighet om den börd, som
Montfieury tilläde Armande, ty i så fall hade de svårligen
deltagit i bröllopet och undertecknat äktenskapskontraktet.
Men ett förtal kan aldrig tystas, utan växer blott i skum-
rasket, och i den giftigaste, men också talangfullaste nid-
skriften mot Molière, Elomire Hypocondre, som utgavs kort
före hans död, antydes på ett ganska genomskinligt sätt,
att Molière gift sig med sin egen dotter. Egendomligt
nog har Montfleurys beskyllning upptagits också i våra
dagar, av Loiseleur m. fl. och har från dem övergått till
en svensk Molièrebiografi, ehuru den fullkomligt avgörande
vederlagts av Gaston Paris, Larroumet och andra. Att
Molière varit Madeleine Béjarts älskare under deras kring-
irrande i landsorten, är visserligen alls icke bevisat, och åt-
skilliga skäl tala däremot. Men det är mycket möjligt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free