Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Don Juan - Le Misanthrope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’amoük médecin 249
och där det specifikt franska skämtlynnet särskilt kommer
fram; ämnet återfinnes också i en medeltida fableau, Le
villain mire, och hade behandlats av Molière redan under
vandringstiden. Båda hade till syfte att muntra upp kung
Ludvig och att under Tartuffestriden vinna hans bevågen-
het. Baletten i L’Amour Médecin börjar också därmed, att
komediens, musikens och dansens genier samfällt sjunga:
Unissons-nous tous trois d’une ardeur sans seconde
Pour donner du plaisir au plus grand roi du monde.
Det lyckades även Molière, som redan 1660 efter broderns
död fått efterträda denne såsom “tapissier ordinaire et valet
de chambre de Sa Majesté“, och månaden efter uppförandet
av L’Amour Médecin fick han ett nytt nådebevis: hans
trupp blev kunglig och erhöll ett årsanslag av 6,000 livres
om året — men så hade han också skrivit och inövat stycket
på blott fem dagar.
LE MISANTHROPE
Även under den följande tiden togs han flitigt i anspråk
för dylika hovfester, för vilka han skrev Mélicerte (1666),
Pastoral Comique och Le Sicilien (1667). Men dessa baga-
teller kostade honom ringa besvär, han hade även tid till
mera betydande arbeten, och 1666 uppfördes hans kanske
mest betydande komedi: Le Misanthrope, som dock måhända
var författad redan 1664, före Tartufletiden, vars stridsfrå-
gor här ej beröras. Även i detta stycke kunna vi iakttaga
den ledande tanken i Molières hela skaldskap. Han hade
ständigt kämpat för natur och sanning — i dikten, i upp-
fostran, i religion. Här är det sällskapslivet med dess lögn
och dess förkonstling han anfaller, men säkerligen misstager
man sig, om man tror, att Molière själv identifierat sig med
någon av de uppträdande personerna. Sanningskravet upp-
bäres av styckets hjälte Alceste. Han vämjes vid alla de
lögnaktiga fraser, som konvenansen tvingar människorna att
säga, hans patos är att alltid vara sann och uppriktig och
att ärligt lägga fram sin åsikt. Men det kan ej nekas, att
han här blivit icke så litet en dogmatiker, som bitit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
