Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - La Fontaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L A FONTAINE
Båda Boileau och Molière hade varit män. Deras vänner
La Fontaine och Racine voro stora barn, ehuru visserligen
varandra ganska olika. La Fontaine ägde barnets naiva
egoism och dess älskvärdhet, han tog livet sådant det kom,
obekymrad om morgondagen, utan den ringaste känsla av plikt,
med en avgjord motvilja mot allt allvarligt arbete, en glad,
lat och lättsinnig goddagspilt, och det verkar nästan groteskt,
att han efter sin död blivit de franska barnens lärare i moral.
Ty om något var La Fontaine främmande, så var det
moral.
Hans biografi är snart berättad, ty han hörde ej till dem,
som utförde några stora och märkliga handlingar. Han
föddes 1621 i Champagne, i staden Chateau-Thierry, såsom
son till en burgen tjänsteman vid skogsstaten, fick ej någon
vidare vårdad uppfostran, utan läste mest vad som roade
honom — de antika poeterna, Rabelais, Malherbe, d’Urfé
o. s. v. Först var det meningen att göra honom till abbé,
och i det syftet skickades han till ett seminarium i Paris,
men med studierna där höll han ut blott ett och ett halvt år,
läste därefter litet juridik, som han behövde för att kunna
övertaga faderns plats, och for sedan tillbaka till Chateau-
Thierry, där han ägnade sig åt den sysselsättning, som
bäst passade för hans lynne — att göra ingenting. Väl
fick han efter någon tid faderns plats, men tyckes endast
då och då hava skött den själv, fick varningar för för-
sumlighet, och till sist sålde han den — det var ju vanligt
den tiden, att ämbeten både köptes och såldes, liksom ock
att de ärvdes. För att giva honom mera stadga beslöt
familjen att gifta bort honom. La Fontaine gick in på
saken, som förefaller att hava varit honom jämförelsevis
likgiltig. Men han skötte sitt äktenskap med samma
nonchalans som sitt ämbete, och utan något bråk eller
någon brytning separerade sig han och hustrun för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
