Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Bayle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAYLES DICTIONNAIBE 37
anda av Jean le Clerc, en fransk-schweizisk emigrant, som
blivit professor i Amsterdam och som redan 1685 börjat med
Bibliothèque universelle, vilken tidskrift under växlande titlar
fortsatte ända till 1727 och som var denna tids radikala revy.
Bayles stora konversationslexikon, Dictionnaire historique
et critique, utkom, den första foliovolymen 1696, den andra
året därpå och rönte en strykande avgång; mellan åren 1697
och 1741 utkommo ej mindre än nio ständigt tillökade upp-
lagor utom två översättningar till engelska och en till tyska.
De offentliga biblioteken formligen belägrades, efter vad
Holberg berättar, av studenter, som slogos om att få läsa
detta arbete, vilket alls icke begagnades såsom ett konversa-
tionslexikon i våra dagar d. v. s. såsom en uppslagsbok, utan
som lästes såsom en tidskrift. Såsom konversationslexikon
betraktat skiljer det sig också icke så litet från ett dylikt i
våra dagar. En mängd artiklar saknas, som man där väntar
att finna, och artiklarna äro ofta mera resonemang än sam-
lingar av data och fakta. Det mesta är förlagt till noterna,
i vilka Bayle polemiserar mot andra författare, ej sällan
rörande någon detalj, ty så snart den lärde Bayle upptäckt
ett misstag eller en osannfärdig uppgift, slår han genast ned
på denna, vederlägger den utförligt, men glömmer därvid
ofta bort att meddela de upplysningar, som en modern läsare
vill finna i en dylik bok. Så t. ex. börjar artikeln om
Luther med dessa ord: “Luther Martin, reformator på 1500-
talet. Hans biografi är så känd och finnes i ett så stort
antal arbeten, särskilt hos Moreri, att jag ej känner någon
lust att upprepa den. I stället skall jag företrädesvis stanna
vid de lögner, som mam utspritt om honom.“ Texten upp-
tager därefter ungefär hundra rader, men noterna närmare
tre tusen, och på samma sätt går Bayle även annorstädes
till väga. Han förfaller därför ofta till ett lärdomspedanteri
i 1500-talets stil, och längden av artiklarna står alls icke i
proportion till deras betydelse utan till föregångarnas miss-
tag. Mycket ofta finner man en uppgift, icke där man
väntat den, utan inkastad på ett helt annat ställe, och ganska
ofta döljer Bayle sin egen åsikt bakom ett citat från en
annan författare. Jag kan anföra ett exempel. Om den
orléanska jungfrun finnes ingen artikel. Men i stället har
han i en biografi över en tämligen obetydlig historiker på
1500-talet, Haillan, fogat in en not: “om ni vill veta, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
