Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6 SWIFT SOM POLITIKER
Men i motsats till vad man ofta påstått, svek han icke sin
övertygelse, och denna utvecklade han i en serie av strö-
skrifter, utgivna 1708. Politiskt var han fortfarande en
liberal, som försvarade revolutionen, men med samma skärpa
uttalade han sig mot upphävande av testakten. Och till
dissenters, som bildade whigpartiets huvudstyrka, var han
fortfarande en oblidkelig fiende. Faran — skrev han —
kommer icke från katolikerna, utan från dissenters. Alla
naturforskare äro visserligen ense om, att lejonet är större,
starkare och farligare än katten. Men om lejonet är fjättrat
med tre eller fyra kedjor, om tänderna dragits ut och klorna
klippts, lär väl ingen neka till, att det är vida mera riskabelt
att ha en ilsken katt över strupen. Frikyrkan är den ilskna
katten, katolikerna det bundna lejonet, ty de äro lika ofarliga
som kvinnor och barn. Han vägrade således att gå rege-
ringens ärenden och hade faktiskt redan anslutit sig till
tories. Ministärens obenägenhet att tillmötesgå det irländska
prästerskapets önskningar, för vilkas genomdrivande Swift
skickats till London, ökade naturligtvis hans förbittring mot
whigpartiet. Denna övergång skedde icke, sedan whigs fallit,
utan medan de ännu stodo på höjden av sin makt, och be-
skyllningen mot Swift att hava följt majoriteten är därför
fullkomligt oberättigad. I själva verket växlade han aldrig
ståndpunkt. Hans politiska övertygelse förblev densamma;
det var i stället whigpartiet, som utvecklade sig i en annan
riktning.
Först mot slutet av 1710 störtades whigregeringen och
efterträddes av en ministär Harley-Saint John, och nu bör-
jade Swifts lysande politiska bana. Sina forna partivänner
hatade han våldsamt, dels såsom högkyrkoman, dels ock av
personliga motiv, därför att de ej gjort honom till biskop,
och han blev i följd härav en naturlig allierad till den nya
toryministären i dennas kamp mot whigs. Han hade redan
på hösten 1710 ånyo begivit sig över till London och började
där en våldsam kampanj dels i den av honom utgivna tid-
ningen Examiner, dels i en följd av ströskrifter — den tidens
politiska ledare. Och dessa hade ett ofantligt inflytande på
opinionsbildandet; en av dem såldes på två dagar i 2,000
exemplar, en annan gick på tre dagar ut i två upplagor och
trycktes på en månad i 11,000 exemplar. Men i olikhet
mot andra partiskribenter var Swift icke någon besoldad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
