Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Le Sage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIL BLAS 149
Visst inte. Den klandrar jag inte. Det är endast er smak,
som jag finner dålig. Jag har aldrig skrivit några bättre
predikningar än den, som råkat ut för ert misshag, och
himlen vare tack har jag ännu ingenting förlorat av mina
själskrafter. Hädanefter skall jag bättre välja mina för-
trogna. Farväl, min käre Gil Blas. Jag önskar er all lycka
och framför allt — litet bättre smak.“
Därmed var Gil Blas av med den platsen. Men av en
gammal hovmästare hos ärkebiskopen fick han en rekom-
mendation till dennes nevö Joseph Naharro, som var för-
valtare hos en onkel till den allsmäktige premiärministern
hertigen av Lerma, och sedan Gil Blas haft åtskilliga äventyr,
som jag här förbigår, skaffade Naharro honom anställning
såsom intendent hos Don Diègue, vilken skötte hertigens
inkomstbyrå. Gil Blas ansåg sig nu hava nått framgångens
tinnar, skaffade sig en elegant våning och trodde sig rik
och mäktig. Men ett samtal, som han hade med sina kolleger
inom verket, skingrade snart dessa illusioner. Ämbets-
männen fingo nästan aldrig ut sina löner, och faktiskt levde
de därför i verklig misär.
Men Gil Blas hade mera tur än de andra. Genom en
skickligt avfattad rapport, som han skrivit, kom hertigen
att fästa uppmärksamheten vid honom, gjorde sig under-
rättad om författaren och tog honom till sin privatsekreterare.
Sedan steg Gil Blas med varje dag allt mer i hertigens
ynnest, och till sist tog denne honom till sin politiske för-
trogne. För hertigen gällde det att vid en blivande tron-
förändring bibehålla sitt inflytande d. v. s. vinna kronprinsen
för sig. Men hertigens egen son motarbetade honom, under
det att däremot hans brorson, greven av Lemos, stod på
hertigens sida. Det var därför denne, som hertigen vid ett
eventuellt tronskifte utsett till efterträdare, och det gällde
nu att göra honom till kronprinsens gunstling. Till agent
mellan hertigen och greven hade den förre utsett Gil Blas.
Såsom premiärministerns factotum fick Gil Blas nu en
helt annan ställning än förut. Att han verkligen fick ut
sin nu betydligt ökade lön, betydde mindre än rättigheten
att hos ministern “rekommendera“ dem, som ansökte om
platser, privilegier o. d., ty detta medförde fördelen att i
obegränsad utsträckning taga mutor. Antichambren i den
forne betjäntens och vagabondens ståtliga bostad fylldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
