Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Tragedien - La Motte - Voltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 8 LA MOTTES ESTETISKA TEORIER
citeten, men utan att såsom skald kunna bryta med någon-
dera. Hans åsikter i deras tillspetsade form slogo heller ej
igenom, och en bland dem, som ivrigast uppträdde mot
honom, var Voltaire, ehuru i själva verket det var hela
upplysningsrörelsens estetiska uppfattning, som låg i La
Mottes rationalistiska, opoetiska syn på dikten. Innerst
berodde denna rationalism på de modernas mer eller mindre
medvetna fordran på en dikt, som mera än klassicitetens
återgav det dagliga livet, således på deras jordbundna rea-
lism. Men å den andra sidan kunde de icke frigöra sig
från klassicitetens yttre regler. La Motte har förtjänsten
av att hava, i teorien, gjort ett försök att bryta med dessa
regler. Men icke vidare skarpsinnig teoretiker, var han ännu
sämre poet, och han misslyckades därför. De modernas
tragedi blev därför falskt idealistisk utan att kunna åter-
giva det själsliv, som klassicitetens skalder förmått att teckna.
Men försöken att giva tragedien en ny form upphörde icke,
utan fullföljdes av århundradets mest betydande franska
tragediförfattare, Voltaire.
Dör överskådlighetens skull skall jag därför i detta sam-
manhang behandla hans tragedier för sig, innan jag i ett
följande kapitel går över till hans biografi.
VOLTAIRE
Crébillon stod såsom huvudmannen för den återupplivade
barocktragedien, La Motte såsom representant för den
vänstra flygeln av les modernes. Voltaire skapade den ty-
piska upplysningstragedien.
Tragedien betraktades fortfarande såsom den högsta dikt-
arten, och det var även med en tragedi, Oedipe, som den
då tjugufyraårige Voltaire slog igenom (1718). Stycket hade
en lysande framgång, gavs fyrtiofem gånger å rad, och La
Motte, som sedan blev hans motståndare, hälsade den unge
författaren såsom “en värdig efterträdare till Corneille och
Racine“. Emellertid misslyckades hans båda följande trage-
dier, och det var först under sitt långa uppehåll i England,
som Voltaire förvärvade sig den i viss mån nya uppfatt-
ning av tragedien, som sedan kommei’ fram i hans mest
betydande sorgespel. De intryck, han där mottog, berörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
