- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
238

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Tragedien - Voltaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 MÉROPE
Toi que j’ai blasphémé, mais que je crains encore,
Je me sens condamné, quand l’univers m’adore.
Je brave en vain les traits dont je me sens frapper:
J’ai trompé les mortels, et je ne puis me tromper.
Den enda tröst, som återstår för honom, är ärelystnaden:
Je dois régir en dieu l’univers prévenu;
Mon empire est détruit, si l’homme est reconnu.
Det kraftiga motståndet mot Mahomet gjorde måhända, att
Voltaire nu drog sig tillbaka från denna tendensdramatik,
och hans nästa stycke, Mérope (1743), berör endast i förbi-
gående någon religiös fråga. Framgången blev nu också
hel och odelad, och med detta stycke nådde Voltaire höjd-
punkten av sitt rykte såsom tragediförfattare. Mérope är
onekligen ett väl byggt drama, utan den preciösa erotik,
från vilken Voltaire trots all god vilja eljes ej alltid kunde
befria sig. Den enda kärlek, som här behandlas, är moderns.
Men å andra sidan är Mérope knappt mer än en imitation
av Racines Andromaque, och i avslutningen igenkänner man
utan svårighet Athalie.
Efter stora inbördes strider skall folket i Messene utse
en härskare. I allmänhet är man böjd för den mördade
konung Cresphontes änka Mérope, men då staten behöver en
kraftig regent, vilja andra välja Polyphonie. Man enas då
om en kompromiss: att Polyphonte äktar Mérope. Ehuru
drottningen icke vet av, att Polyphonte i verkligheten är
Cresphontes mördare, ryggar hon dock tillbaka för att äkta
denne med brott belastade tyrann och har sänt bud till
Elis, där hennes son Egisthe uppfostrats, okunnig om sitt
verkliga namn och sin börd. Hon hoppas nu på hans åter-
komst, övertygad om, att folket skall välja den rätte tron-
arvingen till konung. Men vid alla passen på vägen till
Elis har Polyphonte utställt mördare, och för två aV dem
råkar Egisthe ut. Utgången av striden blir emellertid, att
Egisthe dräper den ene, under det att den andre flyr. Vid
ankomsten till Messene tages dock den nedblodade Egisthe
för den mördade tronarvingens baneman, och Mérope fordrar
att pår honom få hämnas sonens död — trots det att hon
känner en oförklarlig medkänsla för den öppne, renhjärtade
unge mannen. Men så upptäcker hon, att denne är hennes
son, och nu uppstår samma kamp, som vi känna från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:04:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free